Read the Latest

  • Familjepicknick vid Tyresö Slott

    En helt vanlig torsdag, sedär! Vi slängde ihop en kycklingsallad, packade picknickväskan och körde sedan iväg till Tyresö slott för att avnjuta middagen ute. Och vilket fantastiskt beslut det var! Älskar insikten att vi bara är i början av det här, början på sommaren, början på så mycket spännande äventyr. Nu har vi 3 fulla månader att äta varje middag ute som en picknick och ta vara på livet. Varje dag! Jag tror Michelle uppskattade miljöbytet även hon då hon satt lugnt och stilla på picknickfilten och åt väldigt fokuserat. Nästan som att hon trodde maten skulle försvinna om hon tittade bort om ens för en sekund. Lilla sötnöten.

    Vi har bestämt oss för att ta vara på vardagskvällarna nu i sommar för att komma iväg tillsammans som en film. Att inte bara leva för helgen. Igår var vi även då vid Tyresö slott men bara för en promenad. Idag blev det picknickmiddag och vem vet vad vi hittar på imorgon efter jobbet. Kanske tar en tur till lekparken. Who knows – det är sommar, ljust och varmt ute och nu ska vi carpe diema skiten ur dagarna haha❤

  • Bilder från senaste veckorna

    Hej alla! Vart tusan tog jag vägen egentligen haha Livet rullar på i en väldans fart och det är knappt så jag själv hinner med. Vet inte hur mycket saker jag har på min to-do som ännu är ogjorda. Är nu mer än 2 veckor sen vi sist hördes och det är alldeles för länge! Speciellt med tanke på att så mycket har hänt under dessa veckor. Michelle har det så bra och trivs på förskolan, jag är inne på vecka 3 på nya jobbet, vi har hängt vid Uddby Gård, besökt ett lekland för första gången och jag har gått med i en business & dreams klubb för kvinnor med visioner att starta eget, stärka sig själva och som vill omge sig med likasinnade. Wow! Ska vi köra en liten snabb återblick via några bilder från senaste veckorna (som kanske inte nödvändigtvis kommer berättas i rätt ordning hehe)!

    Idag inleder jag vecka 3 på nya jobbet och nu börjar saker och ting landa i huvudet. Ogillar egentligen att vara ny på jobbet, kort och gott för den otillräckliga känslan man får. Man är oproduktiv, kan inte ge sig in i arbetet på en gång då man inte kan alla rutiner, program eller arbetssätt och känner sig lite i vägen. Men då jag kommer från en mammaledighet är jag tacksam att början på min comeback till arbetslivet blir i ett någorlunda lugnt tempo. Det är kul, kollegorna är trevliga och det kommer bli ett lärorikt år på PEAB Bostad!

    Michelle har varit hemma sjuk senaste veckan och hållit mig sällskap när jag jobbat från köksbordet. Vi misstänkte en kombination av förskolebaciller och tänder då hon varit snorig delux, hes, slemmig och allmänt seg. Nu har en framtand spruckit igenom och den andra är inte långt borta. Hon mår bättre och är frisk men då hon måste ha varit fullt frisk i två dagar innan hon får skickas tillbaka till förskolan så är hon hemma med mig även denna måndag. Mysigt!

    Vi har haft några mysiga turer under veckorna som varit, till Alby Naturreservat för att besöka Uddby Gård och de djur de har där. Kor, får, grisar och höns har Michelle fått studera och hon studera gör hon. Måste vara något speciellt och märkligt att se djur för första gången. Från att enbart sett de på bilder till att för första gången i livet se en livs levande ko framför sig måste vara en häftig känsla. Undrar vad hon tänkte på? Hon har fått klappa ett får och hört ett flertal tuppar kuckelikua ikapp med varandra.

    Nu har småbarnslivet börjat på riktigt då vi har besökt vårt allra första lekland, Kataach här i Tyresö. Michelle älskade det. Bara älskade det! Det lös i hennes ögon när hon förstod att hon kunde springa runt där inne, helt fritt och leka med precis vad hon ville. Hon fastnade särskilt för leksaksköket de satt upp. Hon lekte glatt med kastruller, mjuk leksaksmat och slevar. Hon ville inte lämna den delen, lilla sötnosen. Förutom att testa olika matlagningstekniker så körde vi även runt i bilar, spelade på att golvpiano och åkte rutschkana.

    I helgen gick jag en fotokurs på Fotografiska, Fota med mobilen, som var intressant och lärorik trots att kursen inte riktigt var för mig. Den var för simpel och för basic. Vi var totalt fyra deltagare varav de tre andra deltagarna var kvinnor 65+. Så vi gick igenom grunderna, hur man ska tänka kring komposition, ljus och den gyllene regeln. Fick i uppgift att fota något abstrakt och dokumentärt och här ser ni mitt resultat. Kanske inte ska satsa på proffsfotografering som yrke haha. Fick lite tid att kika på deras utställningar också och jag fastnade extra mycket för den sydkoreanske fotografen Cho Gi-Seoks verk där han utgår från växter och blommor. Så vackra!

    Jag har valt att gå med i en members only klubb för kvinnor som har visioner, drömmar och drivet att starta eget, men även fokusera på välmående och välbefinnande. Ser verkligen fram emot att nätverka med likasinnade, att få tips och idéer kring entreprenörskap och bara ha en plats där jag vet att alla har samma mål. Att nå sina drömmar, vad det än må vara. Behöver det. I och med det nya jobbet och den nya, livspusslande, fasen av föräldraskapet så har jag inte haft så mycket energi till att jobba för min dröm. Hoppas detta nätverk hjälper mig hitta tillbaka till energin igen.

  • Vårstädning av garderoben

    Vill ni se lite av min sida av vår walk-in-closet? Passade på att vårstäda den nu i veckan och det behövdes! Allt var en enda röra av kläder som inte låg på sin rätta plats. Rensade bland saker jag inte längre använder, passar och som jag inte längre tycker om. Resultatet = En garderob som känns mer luftig och organiserad. Känns tacksamt att garderoben nu består av kläder man vill bära och som sitter bra. Förhoppningsvis kommer det underlätta mina klädval på morgonen då de hädanefter måste gå smidigt och snabbt för att komma iväg i tid (ser fram emot kaoset som kommer uppstå när jag ska göra Michelle redo för förskolan samtidigt som jag ska göra mig redo för jobbet 😂).

    Passade även på att ”inreda” garderoben lite. Tog fram 3 par skor ur deras kartonger så att de fick bryta av vyn av enbart galgar, kläder som hänger och dustbags med alla mina väskor. Tycker det blev lite roligare! Vill ni veta en lite skämmig hemlighet? Sen jag köpte dessa 3 par skor har jag ”glömt” att de fanns i min ägo då de alltid legat i sina lådor i garderoben. Sånt waste av skor! De är helt oanvända men nu när jag dagligen kommer se dem hoppas jag att de kommer få komma iväg på en premiärtur snart. Det kan vara ett smart tips till er som också har kläder (ytterkläder, skor eller kläder) som ni ännu inte använt eller använt så ofta då de är lite gömda – plocka fram dem längst fram i garderoben, gör dem synliga och göm istället lite av de andra kläderna ni annars alltid väljer. Tror garderoben kan behöva lite rotation ibland så att alla kläder används 👍

  • Finansiering för dig som tror på din idé

    I samarbete med www.capcito.com

    Hur många av er har en idé ni tror på, som ni vet att ni hade kunnat ta från idéstadiet till att bli en verklig produkt/tjänst, men som inte vågar gå hela vägen då den ekonomiska biten skrämmer er? Tro mig, jag tänker precis som er. Varför är just pengar ett så jobbigt ämne att beröra när det kommer till att investera i något man tror på? Att spendera stora summor på andra nöjen som mat, kläder och aktiviteter tänker vi inte på alls, men att finansiera en idé, sin stora dröm, som kan förändra livet för många (framförallt en själv!)  får en att rygga tillbaka. Det är otroligt tråkigt.

    Personligen tror jag att det handlar om att det är en risk. Det är läskigt att riskera sina pengar. Tänk om jag misslyckas, tänk om jag investerar pengarna fel, tänk om jag inte får tillbaka pengarna igen. Det är ju mycket pengar som ska investeras. En stor del av att vara entreprenör handlar ju om att ta risker. Inom allt. Ett talesätt jag ofta kommer i kontakt med när jag letar inspiration till att våga satsa är att du själv måste vara villig att investera pengar i din idé, för varför ska andra göra det om inte ens du själv anser att idén är värd att lägga pengar på. En klok tanke, eller hur? Personligen tror jag inte det spelar någon roll vart finansieringen kommer ifrån, så länge en finansiering blir av. Oavsett om det är egna sparade pengar, ett lån från familj eller vänner eller ett företagslån från en bank som ska hjälpa till att sjösätta din idé. Huvudsaken är att man som blivande entreprenör vågar gå in med egna medel och vågar se pengarna som den hjälp det faktiskt är. Att finansiera saker som är viktigt för en.

    Då jag själv inte har ett dundersparande att ta pengar ifrån för att finansiera ett projekt att bygga en hemsida och/eller app, så lutar jag mer åt att ta ett företagslån för detta ändamål. Det är min risk som jag anser är värd att ta. Men hur vet man vilket företagslån som egentligen är rätt? Där dyker det upp ytterligare frågor hos mig, jag vill trots allt välja rätt risk när jag ska våga satsa på min idé. Då är jag tacksam att www.capcito.com kom till min kännedom. Som den relativt nya tech-nörden jag blivit är det coolt när bolag inom denna bransch tar fram ny teknik för att kunna erbjuda rätt och schysst finansiering utifrån företagets behov utan att det behöver bli dyrare i längden. Det får mig, som ny inom startup-världen, att känna mig trygg med att jag kan få de råd och den rätta finansieringen utifrån vad jag behöver för att känna att min risk är tillräcklig. Då jag behöver finansiering för att bygga och utveckla en hemsida/app är det tacksamt att Capcito kan hjälpa mig hitta denna rätta finansieringen med bra ränta och passande avbetalningsplan. Det ska inte vara krångligt att vilja starta eget och följa sina drömmar, och den ekonomiska biten ska inte vara ett hinder. Pengar löser sig alltid, men slösa inte din värdefulla dröm-tid genom att grubbla över det. Våga ta risken!

    I samarbete med www.capcito.com

  • Vecka 2 med inskolning

    Hej! Hela förra veckans inskolning gick ju hur bra som helst. Fanns ingen anledning att oroa mig trots att det gick lite upp och ner med humöret hos Michelle. Mig med kan jag väl tillägga då jag aldrig varit ifrån MIchelle på detta sätt förut. När vi testade att lämna henne själv under hela fredagen så var det som att jag befann mig i en dimma av saknad. Tänkte på henne hela tiden – vad gör hon, är hon glad, äter hon tillräckligt, är de andra barnen snälla, får hon den uppmärksamhet hon förtjänar osv – men hörrni! Varför oroar man sig (I guess that’s being constantly worried is what being a parent is all about 😛 ) allt hade gått superbra och man såg hur hela hon lös av bus, lekfullhet och gemenskap. Äntligen får hon umgås med flera barn i sin ålder ❤

    Denna vecka är det dags för vecka 2 av inskolningen och den sista veckan innan hon börjar ”på riktigt”. Om hennes förkolepedagoger anser att hon är redo. Men det tror jag att hon är, det känns som det och det känns som att de också tycker det. När jag hämtade henne efter ytterligare en heldag på förskolan igår såg man att hon trivs, att hon tar för sig och inte är lika nervös längre. Är inte lätt för ett covid-barn att gå från att ha träffat ett barn åt gången till att nu springa runt med 13 andra barn på samma gång, som dessutom är äldre. Men hon sköter det galant! Stolt mamma!

    Men vet ni vad inskolningsvecka 2 innebär för mig? Förutom att tänka på Michelle hela tiden? Jo, egentid. På riktigt! Har inte haft ordentlig och riktig egentid sen 20 mars 2020 så det är verkligen på tiden! Hela dagen igår spenderades sittandes på rumpan i soffan där jag plöjde igenom senaste säsongen av The Chef Show (har fått så mycket inspiration till att prova nya maträtter) och ignorerade bombnedslaget i köket och att hemmets vårstädning som påbörjades i helgen, ännu inte är helt färdigt. Äsch, jag tar det lite successivt under veckan. Jag måste få njuta av att göra ingenting också, speciellt då detta är sista veckan på min mammaledighet. Japp, på måndag börjar jobbet igen – ett nytt jobb dessutom. Spännande och nervöst!

  • Inskolning på förskolan

    Today is the day! Dagen med stort D är nu här och det är dags för Michelle att påbörja sin resa inom skolans värld. Idag är det dags för den första inskolningsdagen på förskolan. Phuu! Jag måste kämpa för att inte låta tårarna rinna längs med kinderna av olika känslor som bubblar inombords. Glädje, lycka, spänning, oro och ledsamhet att vår gemensamma ledighet nu är över och att jag inte längre kan vara med henne under dygnets alla timmar. Tänk så mycket man kommer missa, saker hon kommer uppleva och lära sig under dagarna här på skolgården och i klassrummet. Nästa fas i livet börjar men jag får inte glömma att allt hon upplever och lär sig på förskolan kommer jag få ta del av hemma. Min stora lilla tjej ❤️

    Men något säger mig att det kommer gå så bra för henne och att hon kommer tycka det är så kul. Under informationsmötet igår gick hon runt med något vinglig balans och upptäckte hennes allra första klassrum och var inte rädd att gå fram till de andra föräldrarna, sina 2 nya klasskompisar och även sin lärare. Det var som att hon kände på sig att här kommer det hända spännande och roliga saker. Att här finns det ingen anledning att vara rädd, blyg eller orolig. Här kommer du få det så kul! Idag kommer jag aktivt vara med under hela dagen för att skapa en trygg atmosfär och en trygg assocciation till förskolan, men imorgon ska jag försöka hålla mig i bakgrunden. Hur det kommer gå då Michelle gärna vill gå fram till en för att ta en i handen så att man kan följa med dit hon vill, men då får jag lära mig att lugnt men bestämt tala om för henne att hon får ge sig ut på äventyr själv. Eller nej, inte själv – hon kommer ju ha 14 roliga och lika lekglada klasskompisar att upptäcka världen med ❤️

Back to Top

Ad Blocker Detected!

Advertisements fund this website. Please disable your adblocking software or whitelist our website.
Thank You!