Read the Latest

  • Min förlossningsupplevelse

    Jag vill börja med att inleda detta inlägg med att säga damn vad kvinnokroppen är häftig, stark, otrolig, fascinerade och kapabel till att klara av allt. En förlossning är tuff, hey en graviditetet är tuff, men kvinnokroppen vet precis vad den ska göra och klarar av det. Jag klarade av det, något jag faktiskt inte trodde jag skulle göra med tanke på min förlossningsrädsla, låga smärttröskel och oro inför att inte kunna förbereda mig inför det som skulle ske. Jag är så stolt över mig själv och över alla kvinnor som någonsin fött barn, snart ska föda barn eller vill ha barn i framtiden!

    Min förlossning räknas nog som en bra förlossning. Om vi bortser från smärtorna som man inte kan komma ifrån så gick min förlossning väldigt bra. Barnmorskorna tyckte att jag hanterade hela situationen med värkarna, andningen under värkar och krystningsarbetet som en omföderska. Det om något är ett tecken på att man hade lite kontroll över situationen i alla fall.

    Jag kände den första värken runt 1:30 under natten till 21 mars. Det kändes som mensvärk vilket gjorde mig förvirrad. Var det en värk eller inte? Hade fått för mig att en värk skulle kännas annorlunda, typ som en ilande och smärtsam känsla i hela magen och ryggen. Jag kände värkarna lite då och då fram till ca 3:30 då de började bli mer sammanhängande. Runt 5 så hade jag 3-4 värkar inom 10 minuter och då bestämde vi oss för att ringa till förlossningen på Södersjukhuset och tur det. När vi kom in till förlossningen vid 5:30 så var jag redan öppen 6 cm.

    Hela förlossningen från första värken till att Michelle föddes tog nästan 15 timmar. Jag använde lustgas och epidural som smärtlindring vid förlossningen och kunde tack vare det få vila en liten stund. En vila som behövdes för att orka med krystningsarbetet som väntade. Jag hade en jämn ”öppningsprocess” och när kanten till moderkakan (tror jag det var) tillslut släppte helt och vattnet till slut gick så påbörjades slutfasen. Fram tills dess så hade jag nästan inte släppt lustgasen från munnen och enligt Alex var jag tydligen så förvirrad av smärtorna i slutet att jag andades in vanlig luft för att sedan andas ut i masken haha. Epiduralen hade börjat släppa och jag blev helt förtvivlad när barnmorskan sa att jag inte längre fick använda lustgasen under själva krystningsarbetet. ”snälla, jag klarar mig inte utan den” ska jag ha sagt ett par gånger, även ”jag klarar inte av det här”.

    Jag blev så orolig och nervös över att slutfasen nu skulle sätta igång. Jag ska inte sticka under stolen med att det gjorde ont, för det gjorde det, och jag ville bara att det skulle vara över. Alex trodde jag skulle svimma och hamna i koma då han såg hur ont jag hade. Det kändes som att jag krystade i flera timmar, minns att jag var så förtvivlad när de sa ”vi ser huvudet nu” – jag som trodde, och kände det som, att huvudet redan var ute. Men det tog endast 20 minuter av pushande som aldrig förr, sen var Michelle ute och smärtorna försvann som att de aldrig ens varit där ❤ Då lilltjejen kom ut med ena armen bredvid huvudet – tänk er som en flygande superman haha – så fick jag lätta bristningar som klassades som en lätt 1. Alltså väldigt lite, behövde endast sy enstaka stygn vilket kändes positivt då det kändes som att jag hela jag sprack haha.

    Det är så svårt att beskriva med ord hur en förlossning känns. Det är något man måste uppleva själv för att förstå den styrka, kraft och känslomässiga berg- och dalbana det innebär. En förlossning är helt klart något av det häftigaste och värsta jag har gjort. Jag är imponerad och stolt över mig själv som klarade av det och gav mig det absolut finaste i världen – min fina dotter Michelle ❤

  • Strömavbrott

    Det blev ingen promenad för oss idag då ett strömavbrott hindrade oss från att komma ner till entrén i byggnaden. Hade vi bott längst ner hade det inte varit några problem men då vi är i behov av hissen för att få ner barnvagnen så var det bara att vända tillbaka in i lägenheten igen haha. Värt att nämna är att det tog mig nästan 1 timme att göra Michelle redo för en promenad då hon blev ledsen, ville ammas, blev otålig och gnällig fram tills att jag, stolt och redo 1 timme senare, kunde kalla på hissen bara för att inse att strömmen gått haha Strömmen kom tillbaka för bara en liten stund sedan (nästa 5 timmar senare) så nu väntar vi på hemleverans av pizza för att få i oss en sen middag. Blir en pizza mexicana för mig då Alex tycker jag är tråkig som först ville ha en vanlig capricciosa haha Jag är väldigt enkel i min smak när det kommer till mat och gillar när det är väldigt simpelt med tydliga och inte för många olika ingredienser (om de inte gifter sig väldigt bra, som exempelvis tacos) 😀

    Hur är ni med mat och vilken pizza beställer ni helst?

    Juste, jag har summerat min upplevelse från förlossningen där jag berättar hur allt gick till. Tänker att den kommer upp imorgon så det får ni inte missa!

  • Sova på soffan

    Hej!

    Inatt sov jag för första gången på soffan. Michelle ville verkligen inte sova och vad jag än gjorde så var hon otålig, gnällig och ville bara smutta på bröstet hela tiden. Både för att äta och bara för sugandets skull. Kändes som att brösten blev tomma efter ett tag vilket säkert resulterade i att hon blev otålig. Inte för att det funkar så men det kändes som det. Tror hon var väldigt övertrött så att hon själv inte visste vad hon ville. Äta, sova, vara ledsen, upptäcka eller gosa. Hon ville varken sova i sin spjälsäng (som vi försöker  vänja in för henne), i sitt babynest i sängen eller i sängen bredvid mig. Så vad gör man då, jo man testar alternativ nummer 4 som var soffan. Efter att ha liggammat i kanske 10 minuter så somnade hon lugnt och stilla och jag därefter. Sömnen går verkligen i vågor för henne haha Den ena sömnen helt olik från dagen innan 🙂

    Men nu är det en ny dag. Vi båda har tagit en powernap under dagen, ätit och bara tagit det lugnt men ska nu ge oss ut på en promenad i det soliga vädret. Nu är det verkligen vår ute men det jag kan tycka är knepigt är hur man ska klä henne så att hon varken är för varm eller för kall. En overall eller jacka känns lite för varmt för henne så det kanske räcker med en babybody, leggings, tjockare babystrumpor och en tröja?

  • 1 månad idag ❤

    Idag blir Michelle 1 månad 🥳. Jag kan inte begripa att det redan har gått en månad sen vi kom hem från BB. Det känns som att det var igår värkarna satte igång och vi två lämnade lägenheten för att sedan komma hem 2 dagar senare med vår nya familjemedlem. Nu är vi äntligen 3 i vår lilla familj och när klockan slog 16:03 den 21 mars så gjorde du våra liv fullständiga. Tänk att kärleken för dig redan än större än något annat.

    Det är helt ofattbart hur snabbt tiden går när man lever i en bebisbubbla. Samtidigt som tiden har gått väldigt fort så har tiden samtidigt gått väldigt långsamt, som att hon har varit med oss betydligt mycket längre än så. Kul hur hjärnan och sin tidsuppfattning fungerar ibland. Grattis på 1 månads dagen lilla älskling, det är så underbart att se hur mycket du har förändrats och utvecklats under denna månad. Ska bli så fantastiskt att se vad du kommer lära dig, utvecklas och förändras under den kommande månaden ❤ Älskar dig lilltjejen ❤

  • Tillväxtkontroll 2

    Hej allihopa och hej måndag – vilken underbar dag vi blir bortskämda med idag. Strålande sol, den sorts värme man länge längtat efter för att på riktigt kännas som en vårdag och en helt ny dag med nya möjligheter. Underbart! Jag och Michelle har precis kommit hem efter ett besök hos barnvårdscentralen här i Tyresö för tillväxtkontroll nummer 2 följt av en 45 minuter lång promenad i naturen här i området. Btw, hur underbart är det inte att ta en promenad i naturen? Varför har man inte gjort det mer tidigare? Men det kommer bli mycket naturpromenader med lilltjejen framöver 🙂

    Lilltjejen växer så det knakar, både viktmässigt och på längden. När hon föddes vägde hon prick 3900 gram och var 52 cm lång. Idag väger hon 4525 gram och är 56 cm lång. Så på snart 1 månad har hon gått upp över 600 gram. Sen får vi inte glömma att hon minska några gram efter förlossningen, som nyfödda gör, så hon har säkert lagt på sig 1 kg sen hon föddes. Kul och skönt att höra att min bröstmjölk ger henne tillräckligt med närig så att hon växer som hon ska 🙂

  • Utökningsfasen

    Vardagen styrs verkligen helt och hållet av Michelle just nu. Sakar man tidigare tagit för givet och alltid haft tid för som exempelvis att äta, duscha och blogga är just nu som bortglömt. Det är min andra, tredje och fjärde prioritet just nu och idag syntes det tydligt då Michelle satt som fastklistrad mot mitt bröst och ville enbart ligga i min famn i över 6 timmar haha. Så fort jag lade ner henne när hon visade tecken på sömn så började hon gråta och gnälla – ja då var det bara att ge henne mer närhet. Kanske har det att göra med att hon snart är 1 månad(!!!) och är i den fasen där närhet och mer bröstmjök är väsentligt för hennes utveckling? Tror det hette något med utökningsfasen, det är i alla fall något som det talats om i BFmars2020 på Facebook. Ni som har barn, är detta något ni känner igen? 🙂

    Nu är i alla fall Alex hemma och kan gosa med lilltjejen medan jag ska sätta igång med maten. Ska testa att laga något nytt som jag hoppas blir bra och blir de det så kommer jag dela det för er. Det är en japansk maträtt som är så simpel i innehållet men så god.

Back to Top

Ad Blocker Detected!

Advertisements fund this website. Please disable your adblocking software or whitelist our website.
Thank You!