Read the Latest

  • Pulkatur

    Nu har vintern och snön en helt annan innebörd och betydelse för en. Innan barn höll man sig inne, var arg på snön och slasket som långsamt fick en att tyna bort i väntan på varmare tider och man drog sig för att behöva gå ut. Men nu är det annorlunda. Med barn så är det inte ovanligt att man ger sig ut två gånger och verkligen tar vara på snön när den ändå är här. Vem vet när den försvinner för säsongen. Så idag likt tidigare dagar har vi gett oss ut på en pulkatur med en ganska så fortsatt likgiltig Michelle i pulkan haha. Det är inte många skratt hon bjuder på utan hon tittar mest frågande på en. ”Vad tusan sitter jag här för?” Haha. Sötnöten. Däremot så blev hon mer intresserad och fascinerad av snön vilket var kul att se. Trist att det inte var kramsnö så man kunde byggt en liten snögubbe tillsammans.

    Vad har ni hittat på idag?

  • En måndag i januari

    Hej på er! Hur mår ni och hur går det i skitpandemin? Ja alltså dessa tider är verkligen skit rent ut sagt och det är så tråkigt. Denna vecka är Alex sista lediga vecka innan han återgår till jobbet och jag ser inte fram emot att dagarna blir så ensamma igen. Visserligen är jag inte ensam då jag har Michelle och hon är livligare än någonsin och kommunicerar på ett helt annat sätt. Pekar, använder fler ljud och integrerar mer med omvärlden. Men ni förstår, nu kommer man bara vara hemma och följa samma mönster igen.

    Däremot så tränade jag lite nu på morgonen, en vana jag hoppas blir till en rutin de kommande månaderna, och det känns som jag fick ett helt okej start på dagen. Michelle samarbetade bra så jag i alla fall kunde köra 5 övningar. Alltid något haha Man får bli glad för det minsta ibland. Men idag har vi även varit ute i lekparken för att gunga lite och åka lite rutschkana – vi höll såklart i Michelle haha. Man kan ju inte bli annat än glad när man inser att vi snart kommer hänga maaaassor i lekparken sen när hon bara blir några månader äldre. Tänk er till sommaren när hon kan gå, springa runt och inte kommer vilja gå hem haha.

  • Promenad i solen och hemlagad Onigiri

    Hur lycklig har man varit av att se solen idag? Otroligt lycklig, gick med ansiktet vänt mot solen under hela barnvagnspromenaden tidigare idag och den värmde så härligt. Det har varit en så vacker vinterdag! Älskar verkligen när det ligger en snötäcke på marken, när träden är vita, det är krispigt i luften, lite kyligt och himlen är klarblå så att solen lyser starkt. Det är dagar som dessa som gör att jag älskar vintern, så länge solen skiner så gör det inte så mycket att det är kallt.

    Vi är säkert inte ensamma om att våra dagar rullar på som på rutin men jag är ändå tacksam för den struktur som uppstår i och med det. Det behöver min förvirrade mammahjärna. Tiderna för sovstunder, matstunder, lekstunder och den dagliga promenaden är så inrutat i mitt system att det känns skönt när dagarna är som de ska, som de alltid varit haha. Då känns allt så mycket enklare. När det är dags för Michelles första sovstund runt 10-11 beroende på när hon vaknade på morgonen, så ger vi oss alltid ut på en långpromenad. Är skönt att få den gjord tidigt på dagen så man tar vara på dagsljuset. Ibland är vi ute i 2-3 timmar beroende på hur länge hon sover, det varierar mellan 45 minuter-2 timmar men idag fick vi nöja oss med lite mer än 30 minuter. Bättre än inget. Men alltså, hur svårt är det inte att köra barnvagn på oplogade vägar där isen och snön är ojämn? Blev ju ett bra träningspass bara av att få fram vagnen haha

    När vi kom hem så hade Alex förberett hemgjorda onigiris som är japanska risbollar med fyllning. Detta är en av våra favoriter att köpa från det japanska 7/eleven då det är så enkelt, så gott och mättande och det smakade nästan samma. Vi gjorde onigiri med lax och japansk majonnäs samt tonfisk och japansk majonnäs. MUMS! Tryckte i mig 2 stycken då det var så gott! Ser framför mig hur Michelle har med sig en onigiri som utflyktsmat sen när hon är iväg med förskolan/skolan. Hur gulligt!

  • Insikter för nya året

    Glad måndag fina vänner! Ny vecka med allt vad det innebär. Och ett nytt år till och med. Herrejösses vad tiden går fort, och det är redan den 11 januari. Några dagar in i januari har jag nu passat på att tänka lite. Lite vad detta nya år ska innebära och vilka insikter jag vill ta vara på. Jag är nog inte ensam om att ha några insikter som alla har en gemensam nämnare: Nämligen ett bättre välmående. En sådan insikt är bland annat att jag är i stort behov av telefon detox. Spenderar alldeles för mycket tid på telefonen med helt meningslösa saker som scrollande för sakens skull. Då det beteendet är så inrutat i en och svårt att bryta. Men jag går miste om värdefull tid med Michelle, med familjen och för mig själv. Ett mål är att försöka minska telefontiden till enbart nödvändiga saker som att fota (hehe), svara på meddelande eller kolla upp information med mera.

    Några fler insikter jag vill ta med mig under 2021 är att sakta ner, sänka kraven på mig själv, träna bort perfektionisten inom mig och ge mig utrymme och tid för mig själv. Behöver det för att hitta tillbaka till eller snarare hitta vem jag är utanför rollen som mamma. Vem jag är, vad jag tycker är kul och vart jag vill komma. Mina mål och drömmar har aldrig varit tydligare, men vem jag är som person har blivit allt mer blurrigt.

    Fler insikter som jag tar med mig in i 2021:

    • I och med min plötsliga ryggsmärta som dök upp i förra veckan så har även massage, stretching och yttre omtanke för kroppen fått en helt ny innebörd. Det är dags att ta hand om den på fler sätt utöver vanlig träning och en ny daglig vana ska påbörjas!
    • Sluta handla med faktura! Detta är ingen ny insikt utan mer en påminnelse att jag inte kan fortsätta handla för pengar jag inte har. Det är både tråkigt när fakturan kommer nästa månad (eller återkommande om jag kör delbetalning) och det är ett tråkigt beteende där jag aldrig lär mig att har jag inte råd just nu så får jag helt enkelt vänta med att shoppa. Får enbart handla på faktura om det är något som vi måste fixa till Michelle som inte kan vänta.
    • Säger jag inte något så vet inte heller andra vad jag vill, vad jag behöver eller vad jag känner. Jag ska sluta tro att andra är tankeläsare och inte vänta på att andra ska ta initiativ till något de inte ens vet om. Helt enkelt bli bättre på att kommunicera.
    • Vatten är fantastiskt och jag behöver få i mig mer av det varje dag. 2 liter – minst! – varje dag!
    • En promenad om dagen är så underskattat men så uppfriskande för hela kroppen. Uppskattar verkligen mina barnvagnspromenader och är tacksam över det dagsljus, den friskluft och motion jag får. Detta ska jag fortsätta med.
    • Godis är gott. Ibland, om man varierar smakerna lite då och då (äter typ enbart Ahlgrens bilar och Zoo vilket blir såååå tråkigt i längden) men grönsaker är ändå livet. Fy satan vad gott det är att snacksa på skivade morötter, körsbärstomater och sockerärtor. MUMS! Blir att variera helgmyset framöver.
    • Ordning och reda, förberedelser och struktur är ett nytt lugn för mig. Har tidigare intalat mig själv att jag trivs i ett organiserat kaos men fy så störande det är. Blir bara irriterad när saker är på fel plats, att saker ligger huller om buller och det bara känns plottrigt. Städa upp direkt, lägg saker på rätt plats, skapa listor och rensa ofta är lite mitt mantra  för att alltid känna att det är lugnt och i ordning.
  • Årets första lekträff

    Hej alla fina! Har ni haft en fin fredag? Tänk att jag hade koll på att det är fredag idag. Detni! Vi har i alla fall haft en härlig dag idag. Fylld med skratt, energi, prat och massor med lek. Vi hade årets första lekträff idag med Emelie och Meja och där kan man snacka mycket energi i små kroppar. Dem båda var överallt och man såg på dem att dem tyckte det var så kul att få leka tillsammans igen. Senast var på nyår så idag var det dags igen!

    Man märker verkligen vilken utveckling dem båda har gjort sen vår första lekträff tillsammans där under sensommaren. Då kunde Michelle inte sitta själv, krypa eller förflytta sig på andra sätt. Hon var även lite försiktig och lugn (vilket hon fortfarande är, en väldigt lugn bebis). Men nu är det en tuff tjej som kryper runt, tar för sig och kör sitt race med nyfikna ögon. Likaså med Meja som redan går och går efter det hon vill. Tuffa tjejer det här. Är så glad att Michelle har en tjejkompis som jag (hoppas) hon kommer hålla ihop med genom hela livet. Tänk när Michelle är 40 år och kan säga att hon har känt Meja sen hon var 5 månader. Så himla fint!

Back to Top

Ad Blocker Detected!

Advertisements fund this website. Please disable your adblocking software or whitelist our website.
Thank You!