Gott nytt år allihopa! Nu lämnar vi 2021 bakom oss och blickar framåt till ett, förhoppningsvis, bättre och mer fritt 2022. Jag skrev säkert något liknande inför förra årsskiftet men nu håller vi tummarna att det är i år det vänder för det bättre!

Hur var ert nyårsfirande? Vi hade ett fint nyårsfirande, lugnt och barnvänligt med lilla familjen samlad. Vi lagade en trerätters-middag men där vi endast lyckades få i oss de två första rätterna hehe. Ett tecken på att man är en småbarnsfamilj, man kan aldrig få till en lugn eller fulländad frukost/lunch/middag hehe. Tror inte ens att jag behöver nämna vad som stod på nyårsmenyn då det är ganska självklart, men det blev nyårsklassikerna toast skagen till förrätt och oxfilé med potatisgratäng och sallad till varmrätt. Planen var att göra en baked alaska till efterrätt men att vispa upp en maräng samtidigt som Michelle skulle sova kändes inte optimalt.

Så istället för efterrätt så dukade vi upp lite annat gott, kikade på en film och skålade sedan in det nya året med lite bubbel. Ett bra sätt att avsluta 2021 på och välkomna 2022. Nu kör vi, är ni också redo?

Mina föräldrar har kommit på en så mysig idé nu inför julen att ta med Michelle till NK:s julskyltning varje år. Skapa en tradition där de kikar in årets julskyltning, går runt i stan och avslutar dagen med lite fika. Det tycker jag låter som en mysig stund för de. En tid för mormor, morfar och barnbarnet att skapa lite julstämning och få lite egentid tillsammans. I år var första året för denna tradition och jag fick äran att följa med. Inte mig emot då det var åratal sen som jag såg NK:s julskyltning. Kommer ihåg att de var så magiska och sagolika, och de är de fortfarande.

Michelle var något tveksam till hela spektaklet till en början och undrade säkert varför vi var så himla exalterade över att titta in i ett skyltfönster. Men efter att vi hade passerat och pekat på 2-3 skyltfönster så såg man nyfikenheten växa i hennes ögon. Därefter så sprang hon från fönster till fönster och pekade på allt hon såg. Det är alltid något speciellt med de första upplevelserna och det värmer mitt hjärta att veta att detta kommer vara deras grej varje år.

Efter några vänder längs med NK:s fasad så gick vi till Vetekatten på Kungsgatan för lite lunch och fika. Michelle ville gå hela vägen vilket resulterade i MIchelles första promenad inne i Stockholm city (att hon gick själv). Det tog en liten stund att komma fram, men väl på plats så köpte vi lite fika och lunch till Michelle. Dock så var hon lite trött (dags för sovstund) så hon var mest gnällig och klängig, men somnade snabbt i min famn för en liten powernap som gav henne energin och det glada humöret åter. Tänk att lite sömn kan göra susen för humöret, kanske det man själv behöver när man märker att man börjar bli trött på allt och alla haha 🙂

Ett ställe som ofta förekommer på listor över saker att göra med barn i Stockholm, är Junibacken. Och för mig har det varit lite av en längtan att få ta dit Michelle då det känns som en så magisk plats som påminner så mycket om den egna barndomen. Inte för att man kommer ihåg hur det var när man själv var liten, men att få härja runt bland sagornas värld, speciellt de som Astrid Lindgren skrivit är väl alla barns dröm. Nu vet visserligen inte Michelle vem Astrid Lindgren, Pippi Långstrump eller Ronja Rövardotter är, men vi tänkte att det kunde vara kul ändå. Så länge det finns saker att röra vid och se så blir hon glad.

Hon fick härja runt i Mumins rum och samlade på alla de mjuka bollarna hon kunde hitta. Hon blev extra fäst vid en figur från Muminserien – Gafsan (ja, jag Googlade det haha) som var målad på väggen och som hon gång på gång återkom till. Därefter åkte vi Sagotåget som vi alla tre älskade. Så mysigt det var och det värmde i hjärtat att se hur Michelle satt mellan oss, lugnt och stilla, helt förtrollad av det hon såg och lyssnade på. Hon försökte inte en enda gång att ställa sig upp eller springa iväg. Hon var fast och tog in allt hon såg. Det var fint att se ❤

För vår del var det som att vårt besök på Junibacken tog slut där. Det var så mycket folk där idag och så mycket spring att man inte riktigt visste vart man skulle ta vägen. Det var som att Michelle inte fick chans att upptäcka de andra rummen som hon ville och att hon inte fick chans att komma fram. Hon är fortfarande lite ostabil, behöver hjälp att gå i trappor, ta sig över höga trösklar och vi behöver fortfarande vara nära vilket skapade stress när äldre barn springer kors och tvärs bredvid henne. Hon kanske var lite för liten för Junibacken just nu (hon är nu 16 månader). Men det kanske är så här det är att vara småbarnsförälder. Att trängas bland andra familjer, armbåga sig fram så att sitt barn får leka/röra vid saker och låta saker ta tid. Sen tror jag helt klart att pandemin har fått en att glömma hur en normal folksamling kan se ut. Oavsett så var det en mysig dag och Michelle verkade ha kul, och det är det viktiga ❤

Det är så fantastiskt att världen blir som ny när man får barn. Att få besöka platser man själv besökte som barn, och kanske tll och med som vuxen, men nu får möjlighet att se platsen med nya ögon. Ur ett barns ögon som sparkar bort det tråkiga och jag-har-redan-sett-det-här filtret som växer fram när man blir äldre. Det är så tråkigt hur man på något sätt slutar fascineras och verkligen ta in saker när man blir äldre. Det är som att åren gör en klokare men samtidigt gör en blind för att verkligen se saker. Som att stanna upp och i lugn och ro titta på sälarna och fascineras över deras simkunskaper. När man ser sitt barn bli så exalterad över att se en säl kan man inte annat än bli lika exalterad och ta in de intryck som hon nu tar in. Det är helt fantastiskt!

För att återgå till vår dag på Skansen så hade vi en helt fantastiskt dag bland djuren i måndags. Dagen bjöd på betydligt svalare temperaturer än det varit senaste dagarna och det var perfekt för en dag på det relativt skuggfria Skansen. Denna gången sov Michelle bara en kortis vilket gav oss gott om tid att promenera runt och kika på djuren. Tror vi var där i hela 5 timmar (tiden går fort när man har roligt) och Michelle fick se allt från vargar, björnar, järvar (som man annars aldrig ser haha), klappa en ko, prata med getter, se älgar och gå i en akvarietunnel.

Det är ett tips till er, besök Baltic Sea Science Center (det är gratis) på Skansen för att lära er mer om Östersjön, se fiskar som finns i Östersjön och gå igenom en liten akvarietunnel så att det känns som man är under vatten. Michelle älskade att gå igenom den och blev så ledsen/arg när vi skulle gå därifrån. En dag fylld med så mycket glädje, skratt, kärlek, fascination och nya upplevelser. En dag som avslutades med en obligatorisk mjukglass utanför. Mums!