Latest Posts

  • Min förlossningsupplevelse

    Jag vill börja med att inleda detta inlägg med att säga damn vad kvinnokroppen är häftig, stark, otrolig, fascinerade och kapabel till att klara av allt. En förlossning är tuff, hey en graviditetet är tuff, men kvinnokroppen vet precis vad den ska göra och klarar av det. Jag klarade av det, något jag faktiskt inte trodde jag skulle göra med tanke på min förlossningsrädsla, låga smärttröskel och oro inför att inte kunna förbereda mig inför det som skulle ske. Jag är så stolt över mig själv och över alla kvinnor som någonsin fött barn, snart ska föda barn eller vill ha barn i framtiden!

    Min förlossning räknas nog som en bra förlossning. Om vi bortser från smärtorna som man inte kan komma ifrån så gick min förlossning väldigt bra. Barnmorskorna tyckte att jag hanterade hela situationen med värkarna, andningen under värkar och krystningsarbetet som en omföderska. Det om något är ett tecken på att man hade lite kontroll över situationen i alla fall.

    Jag kände den första värken runt 1:30 under natten till 21 mars. Det kändes som mensvärk vilket gjorde mig förvirrad. Var det en värk eller inte? Hade fått för mig att en värk skulle kännas annorlunda, typ som en ilande och smärtsam känsla i hela magen och ryggen. Jag kände värkarna lite då och då fram till ca 3:30 då de började bli mer sammanhängande. Runt 5 så hade jag 3-4 värkar inom 10 minuter och då bestämde vi oss för att ringa till förlossningen på Södersjukhuset och tur det. När vi kom in till förlossningen vid 5:30 så var jag redan öppen 6 cm.

    Hela förlossningen från första värken till att Michelle föddes tog nästan 15 timmar. Jag använde lustgas och epidural som smärtlindring vid förlossningen och kunde tack vare det få vila en liten stund. En vila som behövdes för att orka med krystningsarbetet som väntade. Jag hade en jämn ”öppningsprocess” och när kanten till moderkakan (tror jag det var) tillslut släppte helt och vattnet till slut gick så påbörjades slutfasen. Fram tills dess så hade jag nästan inte släppt lustgasen från munnen och enligt Alex var jag tydligen så förvirrad av smärtorna i slutet att jag andades in vanlig luft för att sedan andas ut i masken haha. Epiduralen hade börjat släppa och jag blev helt förtvivlad när barnmorskan sa att jag inte längre fick använda lustgasen under själva krystningsarbetet. ”snälla, jag klarar mig inte utan den” ska jag ha sagt ett par gånger, även ”jag klarar inte av det här”.

    Jag blev så orolig och nervös över att slutfasen nu skulle sätta igång. Jag ska inte sticka under stolen med att det gjorde ont, för det gjorde det, och jag ville bara att det skulle vara över. Alex trodde jag skulle svimma och hamna i koma då han såg hur ont jag hade. Det kändes som att jag krystade i flera timmar, minns att jag var så förtvivlad när de sa ”vi ser huvudet nu” – jag som trodde, och kände det som, att huvudet redan var ute. Men det tog endast 20 minuter av pushande som aldrig förr, sen var Michelle ute och smärtorna försvann som att de aldrig ens varit där ❤ Då lilltjejen kom ut med ena armen bredvid huvudet – tänk er som en flygande superman haha – så fick jag lätta bristningar som klassades som en lätt 1. Alltså väldigt lite, behövde endast sy enstaka stygn vilket kändes positivt då det kändes som att jag hela jag sprack haha.

    Det är så svårt att beskriva med ord hur en förlossning känns. Det är något man måste uppleva själv för att förstå den styrka, kraft och känslomässiga berg- och dalbana det innebär. En förlossning är helt klart något av det häftigaste och värsta jag har gjort. Jag är imponerad och stolt över mig själv som klarade av det och gav mig det absolut finaste i världen – min fina dotter Michelle ❤

  • Kommer vi föda idag?

    IDAG ÄR LILLTJEJEN BERÄKNAD! 19 mars 2020 ska hon födas och har nu bakats i 9 hela månader. Tänka sig att jag har varit gravid i 9 månader. Det känns inte som så länge och måendet höll sig stabilt under hela resan. Saknar dock att jag aldrig fick några cravings under graviditeten, det som jag såg fram emot mest med själva graviditeten – förutom att se magen växa och känna pluttens alla sparkar, high fives och dansnummer inne i magen ❤

    Även fast det idag är hennes due date, hennes beräknade förlossningsdatum, så är det upp till henne om hon kommer ut idag eller inte. Om vi fick bestämma skulle hon ha kommit ut redan i förrgår (haha) men än så länge har jag inga känningar av att något ska sättas igång. Trist alltså, vi kan och vi vill inte vänta längre! Vi vill träffa dig lilla M

    4 tips för att förlossningen ska starta

    • Gå i trappor.
    • Röra på sig, exempelvis städa, gå på promenad eller träna lätt.
    • Äta annans i stora mängder.
    • Vila och slappna av.
  • Tankar inför förlossningen

    Nu känner jag att jag måste ventilera lite angående det rådande läget i samhället med coronaviruset och det faktum att jag som höggravid kan föda när som helst. På många ställen läser jag nu att det införs restriktioner på sjukhus med besöksförbud om man är sjuk, vilket är helt rätt och helt förståeligt, men jag är orolig att det ska påverka förlossningsavdelningen. I BFmars2020 som jag är med i är det många oroliga kvinnor som berättar om att deras sjukhus helt förbjuder partnern att vara med under förlossningen eller vid BB eftervård (när man stannar kvar efter förlossningen), eller både och eller om partnern uppvisar några förkylningssymtom. Jag är så orolig att det ska bli samma restriktioner på Södersjukhuset.

    Som förstagångsföderska som dessutom har förlossningsrädsla är detta inget optimalt scenario för mig. Jag behöver ha Alex där som stöd, min trygga punkt när allt sätter igång. Nej, jag måste ha honom där. Jag förstår sjukvården såklart men samtidigt är jag orolig att förlossningen kan komma att bli så mycket jobbigare än vad den hade behövt vara. Dumma virus alltså. Jag förstår syftet att minska smittspridningen och att man därför tar det säkra före det osäkra – speciellt bland sjukhus och sjukhuspersonal – men som förstagångsföderska tänker jag även på min upplevelse.

    Jag är inne på Södersjukhusets hemsida flera gånger om dagen och än så länge så får Alex vara med under både förlossningen och BB eftervård så länge han inte har feber och/eller uppvisar några lyftvägssymtom. Det känns tryggt! Nu vill jag bara att lilltjejen ska komma ut så att förlossningen kan vara över och jag inte behöver oroa mig över att behöva föda själv.

  • Gravid vecka för vecka – Vecka 39

    gravid-vecka-39-graviditet-snart-mamma

    Mitt mående

    Då har vi kommit in i min sista gravidvecka. Har passerat 39 veckor nu och är inne i gravid vecka 40. Sista veckan. I skrivandets stund så har jag passerat 98,6% av min graviditet, har 4 dagar kvar till mitt beräknade förlossningsdatum och är i vecka 39+2. Vart har tiden tagit vägen? Jag mår fortsatt bra och känner mig inte direkt trött på själva graviditeten utan känner mig mer ivrig över att snart äntligen få träffa lilltjejen. Snart är du är <3

    Jag är otroligt tacksam över att jag är mer pirrig, spänd, fylld av längtan, kärlek och lycka i denna slutfas, snarare än rädd och orolig över förlossningen. Jag som trodde att jag skulle ligga i fosterställning och gråta i detta skede av rädsla inför värkarna men nu är jag mer pepp på det. Eller inte pepp på själva värkarna men pepp på att få uppleva förlossningen. För det är ju riktigt coolt ändå att kunna uppleva det och själv uppleva hur häftig kvinnokroppen är <3

    gravid-vecka-39

    Kroppens mående

    Är det konstigt om man känner sig piggare i kroppen nu än vad den gjort under de senaste månaderna? Visst kroppen känns så klart tung och lite trött men ändå känns det som att det är någon extra energi som kikat fram. Det känns inte så jobbigt att promenera, böja sig fram eller röra sig vilket är så skönt. Magen är såklart i vägen och det är fortfarande ett projekt att hitta en bra sittposition i soffan, att ta sig upp ur soffan och ta sig upp ur sängen haha De enda gångerna jag känner att det är tungt i kroppen är konstigt nog alltid när jag ligger ner i sängen. Då får jag ont i ryggen och spänningar i magen (sammandragningar?) vilket gör det svårt för mig att sova.

    Jag börjar samla på mig vätska i kroppen då jag känner mig svullen i allt från fötter, händer, ansikte och ibland benen. En dag när jag skulle hämta paket på posten hade jag svårt att få på mig ena skon då min högra fot var så svullen haha Tack och lov för lyxig fotmassage från älsklingen sen när han kom hem från jobbet. Det gjorde susen 🙂 Märker också att svullnaden blir bättre när jag får i mig vätska så det kanske är kroppen som signalerar att den är uttorkad?

    gravid-vecka-39-sista-dagarna

    Bebisens utveckling

    Hon är FÄRDIGBAKAD <3 Det har hon visserligen varit i i alla fall 2 veckor men nu gör hon sig bara redo för att komma ut till världen. Det är ju en väldigt turbulent tid att som hon kommer ut till och man blir såklart orolig över en nyfödds reaktion på coronaviruset. Tänker främst på hennes låga immunförsvar…. Men får undvika folksamlingar och skydda henne från allt och alla som kommer nära!

    Hon är just nu ca 50 cm lång och väger ungefär 3,4 kg vilket motsvarar en vattenmelon haha Ska bli spännande att se sen hur lång och vilken vikt hon faktiskt kommer ha 😀 Alla dessa mått är på ett ungefär enligt snittet för veckan och då vår tjej verkar vara lite längre ska det bli så kul att få hennes exakta mått som nyfödd sen <3

    gravid-vecka-39-graviditet

  • Min förlossningsrädsla

    Jag tror nog att alla förstagångsföderskor känner någon form av förlossningsrädsla. Såklart upplever vissa personer denna rädsla som mer extrem och påtaglig än vad den upplevs för andra men känslan finns nog alltid där. Kanske även hos dem som föder barn för andra, tredje eller fjärde gången. För min del så har min förlossningsrädsla alltid funnits där och tidigare varit så påtaglig att det var en stor anledning för mig att inte vilja skaffa barn. För oj vilken smärta man skulle uppleva då. 

    För mig handlar nog inte min förlossningsrädsla om själva smärtan. Eller jo, det ska vi inte sticka under stolen med. Jag är rädd och nervös inför smärtan. Däremot tror jag att rädslan grundar sig att jag inte kan ha någon kontroll över varken smärtan, själva situationen vid en förlossning eller att jag inte kan förbereda mig på något sätt. För det är så jag funkar som person. Jag vill ha någon form av kontroll eller förståelse över den situation jag är på väg att ge mig in i. Det kan vara något så enkelt som att veta vad vi ska göra, vilka som kommer vara där och vad som ska ske under dagen/kvällen. Jag vill bara ha en liten aning om vad jag kan förvänta mig så att jag kan förbereda mig på rätt sätt. Förbereda mig mentalt för det jag ska göra. För min del känns det omöjligt att förbereda mig inför den kommande förlossningen då det är något helt nytt och då alla upplever en förlossning olika.

    Jag förstår vad som väntar men jag kan samtidigt inte förstå vad det är som ska ske då det är en upplevelse och situation som är helt ny för mig. Oavsett vad andra mammor säger så är det något som jag personligen inte kan relatera till då detta är första gången för mig. Då jag inte heller har upplevt någon form av smärtsam smärta – har ingen jobbig mensvärk och har aldrig gjort mig illa mer än att typ skrapa upp mitt knä när man ramlade av cykeln när man var yngre – så bidrar det till en oro över vad jag snart ska uppleva. Hur ont kommer det göra, kommer jag klara av det? Jag har inget sätt att förbereda mig på annat än att intala mig själv att jag kommer klara det. För vare sig vad jag känner och tänker inför förlossningen så kommer den ske. Men jag kommer klara det och jag får säga till mig själv att i slutet av allt kämpande, all smärta och värk så får jag det finaste i hela världen – se min lilla tjej för allra första gången <3 

  • Packa förlossningsväskan

    Nu har vi äntligen packat förlossningsväskan vi ska ha med till BB när lilltjejen bestämmer sig för att komma ut. Det tog sin lilla tid (de rekommenderar att packa förlossningsväskan redan i gravidvecka 37) men nu är den äntligen packad. Phu! Tycker det var lite svårt att veta eller bestämma vad man exakt behöver ha med sig men vi har tagit med det mest väsentliga och viktiga. Kläder till henne, mysiga kläder till mig och bekväma kläder till älsklingen.

    Vad ska förlossningsväskan innehålla?

    • Kläder till bebisen. Både att bära på BB men även på hemvägen (ytterkläder för nyfödd, varma strumpor med mera beroende på årstid)-
      • Body
      • Mössa
      • Strumpor
      • Tights
    • Bekväma kläder för mamman och pappan.
    • Amningsbh
    • Snacks eller frukt man gillar.
    • Tidningar, surfplatta, kortspel med mera så man kan underhålla sig mellan värkarna.
    • Laddare till telefon och kamera
    • Hygienartiklar som bindor, tandborste, tandkräm, deodorant med mera.
    • Första snuttefilten eller första gosedjuret, eller varför inte både och 🙂
    • Napp(ar)
    • Förlossningsbrev om man har ett.

    Vad kommer ni packa med i er förlossningsväska? 🙂 Vi har väl packat klart till 95% skulle jag tro då laddare och vissa hygienartiklar fortfarande används (men snabbt kan packas ner) och vi behöver sterilisera napparna innan vi kan packa ner dessa. Annars har vi packat klart väskan. Nu är bara frågan, när kommer vi åka in? 9 dagar kvar nu 🙂

  • Letar efter en bra förskola i Tyresö

    Vi var precis förbi Montessoriförskolan i Tyresö för att se om det är en förskola där vi vill sätta lilltjejen i kö. Något vi har insett som blivande småbarnsföräldrar är att det gäller att vara snabb på bollen när det kommer till förskolan. Platserna till förskolan går åt och om vi ska lyckas få en plats till henne när hon är 1 år så måste vi ställa henne i kö så fort hon är född. Ingen tid får gå till spillo haha Det är verkligen tough competition om platserna så vi måste bestämma oss nu.

    Så idag efter jobbet så besökte vi vår lokala montessoriförskola här på Tyresö för en privat visning. Visste ni att jag själv gick på en montessoriförskola? Jag och mina syskon gick alla på Montessoriförskolan Tallbacken vilket skulle göra det så mysigt om lilltjejen också kunde gå i en montessoriförskola. Lokalerna var så fina och det kändes tryggt att känna igen konceptet där allt ett pedagogiskt syfte. Ett litet bakslag var såklart att insläpp på tillgängliga platser främst sker i augusti (vilket ändå är förståeligt med tanke på att skolåret börjar då) vilket skulle innebära att vi måste pussla om i ledigheten.

    Det är egentligen det minsta problemet. Vi vill båda att hon ska börja i en förskola på Tyresö som är bra för henne, där hon får möjlighet att utvecklas, lära sig och växa samt ha kul. Det är det viktigaste för oss, så får vi helt enkelt pussla med ledigheten i efterhand och försöka hitta fler alternativ till bra förskolor i Tyresö 🙂

  • Gravid vecka för vecka – Vecka 38

    Mitt mående

    Nu är det mindre än 2 veckor kvar tills lilltjejen är beräknad och jag kan knappt fatta det. Snart är 9 fulla månader förbi men det känns som att det endast gått 1 månad sen jag fick reda på plusset på stickan. Hur kan tiden ha gått så snabbt? Nu har jag passerat 38 veckor som gravid, går in i gravidvecka 39 och jag förbereder mig mentalt för varje dag som går och känner mig nog redo att bli mamma. Så pass redo man kan bli som förstagångsförälder när man strax ger sig in i ett nytt kapitel i livet som är heeeelt nytt. Har tänkt otroligt mycket på min kommande mammaroll, så pass mycket att jag tror det är bäst att ägna ett eget inlägg kring ämnet. Tänker på relationen att lära min dotter bra värderingar och hur hon ser på sig själv. Som tjejer/kvinnor förstår ni säkert vad jag menar med tanke på dagens utseendefixerade sanhälle.

    Nu räknas jag verkligen som höggravid men jag mår trots det väldigt bra. Jag får knappt någon sömn om nätterna nu vilket sätter sina spår i min energi. Är trött konstant och har allmänt svårt att fokusera om dagarna. Är ju mycket annat som cirkulerar i huvudet vilket man förstår haha 🙂 Men nu är vi spända på att träffa henne och att vår familj ska bli komplett ❤

    Kroppens mående

    Nu börjar det kännas lite tungt i kroppen. Med tanke på att jag har lagt på mig ca 11-12 kg av egen vikt samt bär hennes vikt på ca 3 kg (så totalt ca 15 kg extra vikt) så är det inte konstigt att det är tungt. Det känns främst i benen, faktiskt i mina rumpmuskler av någon anledning haha. Brukar det bli så? Jag vet att rumpmusklerna påverkas vid en graviditet för att väga upp den nya vikten på magen men nu blir jag så trött i benen om jag går för mycket samt står upp för länge. Ryggen har klarat sig väldigt bra vilket jag är så tacksam över. Likaså med min foglossning som inte är så farligt. Visst den känns av ibland när jag går men det är inte så att det påverkar mig så mycket.

    Magen känns väldigt spänd just nu men tror fortfarande inte jag känt av några sammandragningar eller förvärkar. Eller så har jag gjort det men varit helt ovetandes om dom. Konstigt nog känns alla spänningar mest när jag ska sova. Är det något med liggläget som skapar ett tryck/spänning över magen?

    Bebisens utveckling

    Det känns så fantastiskt att veta att lilltjejen är en lång tjej som brås på sina föräldrar. Visserligen är det osäkert om det stämmer till hundra procent men när barnmorskan kände på magen så kunde hon ändå konstatera att hon är liten till kroppen (normal storlek för veckan) men något längre än vanligt. Gulligull ❤ Hon är färdigbakad just nu med fullt utvecklade organ så det enda hon gör nu tills hon är helt redo att komma ut är att lägga på sig vikt. Fråga är nu bara när hon bestämmer sig för att komma ut. Vi tror den 21 mars.

    Idag är det 12 dagar kvar tills hennes beräknade förlossningsdatum den 19 mars – så sjukt att det är så nära! Hon är nu likvärdig en pumpa i storleken då hon är ca 50 cm lång (tja eller något längre då 😀 ) och väger ca 3,2 kg. Söttjejen, vi längtar efter dig och är så spända på att starta livet med dig ute i världen ❤

  • Gravid vecka för vecka – Vecka 37

    PS: Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats den 29 februari för att berätta om min nuvarande gravidvecka 37.

    Mitt mående

    Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills lilltjejen kommer ut. Tja, om hon väljer att komma ut den 19 mars vill säga. Nu har jag även passerat den magiska veckan där graviditeten i princip är fullgången. Så nu kan hon verkligen bestämma sig för att komma ut när som helst och det inte är någon fara. Hon kan komma idag, om 4 dagar eller om 1 vecka. Eller om en månad haha det hoppas jag inte 🙂 Den tanken får det att spinna i huvudet på mig och varenda liten känsla jag får i kroppen nu kopplas direkt till “är det dags nu?”. Om jag klagade över bristen på sömn under tidigare veckor så är det inget i jämförelse med hur det är nu. Har så svårt att hamna i djupsömn och det tror jag beror på att min hjärna tänker så mycket just nu och vill förbereda sig för tiden som väääldigt snart är här.

    Jag må vara höggravid men jag mår fortfarande så bra (bortsett från tröttheten som vanligt haha). Känner mig inte trött på att vara gravid utan jag är nog snarare trött på att känna mig klumpig haha Vill kunna böja mig fram utan att det spänner i magen och kunna ta på mig strumpor utan att behöva vrida benen ur led för att nå fötterna haha

    Däremot så känns det så overkligt och nästan konstigt att hon kan komma ut när som helst. Tänker mest på att jag mår och har mått så bra vilket innebär att jag inte känt av några tecken alls på att dessa 9 månader snart är slut. Känns så konstigt att det vilken dag som helst nu kommer säga poff och sen kommer värkarna sätta igång haha

    Kroppens mående

    Jag är osäker på om jag känt av några sammandragningar eller förvärkar men när jag ska sova så har jag vaknat under enstaka nätter av att det gör lite ont i nedre delen av magen. Nästan som mensvärk i kombination med att hela magen känns spänd och hård. Det gör inte ont eller så utan känns mest obekvämt när jag försöker vrida mig från ena sidan till den andra haha. Det släpper efter en stund men jag undrar om det är sammandragningar eller om det bara är hon som trycker lite mot bäckenet. Det roliga med min gravidmage är att den är rund upptill, men nedtill är den fortfarande mjuk och fladdrig haha 😂 Mitt egna maghull vid nedre delen av magen har inte kombinerats väl med resterande gravidmagen hahaha

    Foglossningen känns mer nu än tidigare men det varierar från dag till dag. Det känns speciellt när jag promenerar vilket gör att jag går lite långsammare än vad jag redan gör haha. Äsch, det är skönt att inte stressa och jag kommer fram till min destination när jag kommer fram haha. Magen är helt klart mer i vägen nu än för bara några veckor sedan och det börjar bli lite knepigt att ta sig upp ur soffan. Jag måste gunga upp eller fasa mig längst ut på kanten för att ta kraft från benen och hjälp av händerna för att komma upp haha. Men det mysigaste och bästa av allt är helt klart när man känner hennes buffar, sparkar och svepningar inne i magen. Kommer sakna det så mycket när hon väl är ute ❤

    Bebisens utveckling

    Jag kan inte förstå att du är tillräckligt färdigbakad för att kunna komma ut när som helst. Mamma och pappa är redo för dig och vi längtar så mycket. Dina organ är färdigutvecklade och ditt enda fokus just nu är att suga åt dig all näring du kan få av maten jag äter så att du fortsätter lägga på dig vikt. Men lägg inte på dig för mycket så att kurvan blir lite för hög haha 😉 Den 4 mars ska jag till barnmorskan igen så då lär vi se om jag behöver göra en tillväxtundersökning eller inte. Men något säger mig att du är en lång tjej (precis som mamma och pappa)!

    Men nu är du stor lilltjejen. Du är ca 48 cm lång och väger ca 3 kg (som en vintermelon) ❤

  • Lilla ärtan

    gravidmage-vecka-37

    Jag tycker att min mage ser ut som en ärta när jag har denna gröna tröja på mig. Tycker inte ni det? haha 🙂 Tycker det är så mysigt när bulan sticker ut så pass mycket att det ser ut som att man har en basketboll under tröjan eller försöker smuggla in en väldigt rund vattenmelon till jobbet på ett väldigt diskret sätt haha.

    Besöket hos barnmorskan i Tyresö gick i alla fall väldigt bra idag och det visar sig att vi möjligtvis väntar en lång och liten tjej snarare än en liten tjockis (phu) haha Hon brås på sina föräldrar (både jag och älsklingen är ju långa) och det är ju kul.

    Mina värden såg bra ut i övrigt för att ha passerat gravidvecka 37. Vi tog mitt blodtryck, mina blodvärden och min vikt för att se hur mycket jag gått upp i vikt under graviditeten. Har gått upp ca 12 kg sen början på graviditeten och det var ändå helt okej, precis mittemellan. Då är det inte konstigt att man känner sig extra tung just nu, speciellt när man går upp för trappor. Ska bli spännande att känna skillnaden i kroppen från nu till efter förlossningen när man gått ner sina gravidkilon. Tänk hur lätt man måste känna sig 😀

  • Gravid vecka för vecka – Vecka 36

    PS: Detta inlägg skulle publiceras lördag 22 februari för min gravidvecka 36.

    Mitt mående

    Då har man passerat 36 veckor… Över 90% av graviditeten är avklarad och nu är det mindre än 1 månad kvar tills hon är beräknad att kika fram. 25 dagar för att vara exakt. Tror nog att jag insåg nu i veckan att hon faktiskt, om hon vill och är riktigt otålig, kan kika fram när som helst. Hon har snart passerat den magiska gränsen (37 fulla veckor) för att vara helt redo att komma ut. Hon är i princip färdigbakad och lägger mest på sig vikt just nu vilket innebär att hon verkligen kan kika fram när som helst. Om 4 dagar eller om 3 veckor. Den vetskapen är så underbar. Även fast förlossningen skrämmer mig så är känslan av att hon snart är här så underbart – helt fantastisk!

    Men jag mår fortsatt bra men känner mig relativt ofokuserad som att det enda jag tänker på är magen, hennes rörelser och tiden som väntar. Jag har fortfarande inte skrivit något förlossningsbrev (expert på att skjuta på saker haha) och jag har inte heller packat förlossningsväskan (hej jag är expert på att göra saker i sista minuten haha). Men det löser sig 🙂 Vi håller just nu på att tvätta hennes kläder och när man ser det pyttesmå strumporna och hennes babybodys som är så små så smälter ju hela hjärtat <3

    Får man säga att man saknar att kunna klä sig fint och känna sig fin? Jag älskar magen men har samtidigt svårt att känna mig fin då jag helt enkelt varierar mellan de plagg som passar. Känns som att jag hamnat i en svacka där jag känner mig tråkig. Ni vet när sminket eller håret ser annorlunda ut trots att man gör samma rutin som alltid och där kläderna fokuserar mer på funktion och komfort snarare än att vara fina… Är det lite tröttheten över graviditeten som kikar fram? Att man längtar till tiden efteråt och att se ut som sitt gamla vanliga jag igen men med det bästa man kan få i livet – se sin efterlängtade lilltjej?

    Kroppens mående

    Det känns verkligen inte som att jag är höggravid. Haha. Jag vet att jag säger det varje vecka. “Kroppen mår så bra, jag är så pigg och energifylld” och så är även fallet denna vecka. Trots att magen blir större så känns det inte så jobbigt för ryggen eller resten av kroppen. Det är mest när jag ska sova som det känns jobbigt och besvärligt vilket är konstigt med tanke på att jag ligger ner. Då trycker bland annat livmodern mot mina revben så att det gör ont när jag ligger på sidan samt att övre ryggen gör ont. Detta resulterar såklart i att jag får svårt att sova då jag måste byta sida var tjugonde minut. Annars känns kroppen fortsatt stark och kry. 

    Visst, jag känner av lite foglossning lite då och då (men inte så farligt mycket), känner mig matt om jag bara står upp en längre tid och är relativt klumpig – att ta sig upp ur sängen, soffan eller att ens ta på sig strumpor är en challenge med gravidmagen haha – men mer än så påverkas jag inte. Så skönt! Har fått lite bristningar på magen och har fått fula röda utslag på benen som är lite trist men tänker att de säkert försvinner sen när blodflödet minskar och det inte är så mycket tryck i kroppen.

    Bebisens utveckling

    Det gör mig så lycklig att känna hennes starka och kraftfulla fosterrörelser under dagarna. De känns som svepningar och jag blir så fascinerad över hur vig hon är. Under senaste besöket hos barnmorskan så log hon med huvudet neråt vilket innebär att hon är fixerad. Fortfarande lite ruckbar men ändå fixerad. Phu så skönt, det är ändå det viktigaste så att man inte behöver gå igenom ett vändningsförsök. Men lilltjejen är duktig och vet vad hon ska göra. Mamma är stolt ❤

    Hon börjar bli riktigt stor nu och är ca 46 cm lång och väger runt 2,8 kilo. Sen undrar man ju om hon är tjockare eller längre med tanke på att min mage är lite högre än snittet men det får vi se under nästa besök till barnmorskan 🙂

  • 1 månad kvar till BF

    Nu är det på pricken 1 månad kvar tills hon är beräknad att komma om hon bestämmer sig för att kika fram den 19 mars. 1 månad…. en pyttemånad kvar innan våra liv för alltid kommer förändras. Vart tog den här tiden vägen? Det känns som det var förrgår man kissade på graviditetstestet och att det var igår som man berättade för hela världen att familjen skulle bli tre. Men snart är hon här och det känns så härligt. Däremot så är jag orolig att min förlossningsrädsla ska dyka fram nu när jag vet att det är så nära men än så länge är jag fortfarande lugn. Så skönt!

    Var hos barnmorskan idag för min vanliga rutinkoll, mitt näst sista besök innan mitt beräknade förlossningsdatum. Allt såg bra ut förutom att min mage var något nära kurvans topp över vad som är ”vanligt” i min gravidvecka (35+5). Jag som uppfattade mig som ”liten” i jämförelse med andra haha. Så om jag fortsätter följa kurvans topp även under nästa besök så kommer de boka in mig på en tillväxtundersökning (TUI tror jag det hette) för att ta reda på mer inför förlossning. Om hon är extra lång eller extra tjock så kan man förbereda förlossningen därefter. Hoppas hon bara är extra lång då vi båda är så långa. Känner inte att det kommer bli kul att trycka ut en unge som är tjockare än vad som anses ”normalt”….