Latest Posts

  • Vecka 2 med inskolning

    Hej! Hela förra veckans inskolning gick ju hur bra som helst. Fanns ingen anledning att oroa mig trots att det gick lite upp och ner med humöret hos Michelle. Mig med kan jag väl tillägga då jag aldrig varit ifrån MIchelle på detta sätt förut. När vi testade att lämna henne själv under hela fredagen så var det som att jag befann mig i en dimma av saknad. Tänkte på henne hela tiden – vad gör hon, är hon glad, äter hon tillräckligt, är de andra barnen snälla, får hon den uppmärksamhet hon förtjänar osv – men hörrni! Varför oroar man sig (I guess that’s being constantly worried is what being a parent is all about 😛 ) allt hade gått superbra och man såg hur hela hon lös av bus, lekfullhet och gemenskap. Äntligen får hon umgås med flera barn i sin ålder ❤

    Denna vecka är det dags för vecka 2 av inskolningen och den sista veckan innan hon börjar ”på riktigt”. Om hennes förkolepedagoger anser att hon är redo. Men det tror jag att hon är, det känns som det och det känns som att de också tycker det. När jag hämtade henne efter ytterligare en heldag på förskolan igår såg man att hon trivs, att hon tar för sig och inte är lika nervös längre. Är inte lätt för ett covid-barn att gå från att ha träffat ett barn åt gången till att nu springa runt med 13 andra barn på samma gång, som dessutom är äldre. Men hon sköter det galant! Stolt mamma!

    Men vet ni vad inskolningsvecka 2 innebär för mig? Förutom att tänka på Michelle hela tiden? Jo, egentid. På riktigt! Har inte haft ordentlig och riktig egentid sen 20 mars 2020 så det är verkligen på tiden! Hela dagen igår spenderades sittandes på rumpan i soffan där jag plöjde igenom senaste säsongen av The Chef Show (har fått så mycket inspiration till att prova nya maträtter) och ignorerade bombnedslaget i köket och att hemmets vårstädning som påbörjades i helgen, ännu inte är helt färdigt. Äsch, jag tar det lite successivt under veckan. Jag måste få njuta av att göra ingenting också, speciellt då detta är sista veckan på min mammaledighet. Japp, på måndag börjar jobbet igen – ett nytt jobb dessutom. Spännande och nervöst!

  • Inskolning på förskolan

    Today is the day! Dagen med stort D är nu här och det är dags för Michelle att påbörja sin resa inom skolans värld. Idag är det dags för den första inskolningsdagen på förskolan. Phuu! Jag måste kämpa för att inte låta tårarna rinna längs med kinderna av olika känslor som bubblar inombords. Glädje, lycka, spänning, oro och ledsamhet att vår gemensamma ledighet nu är över och att jag inte längre kan vara med henne under dygnets alla timmar. Tänk så mycket man kommer missa, saker hon kommer uppleva och lära sig under dagarna här på skolgården och i klassrummet. Nästa fas i livet börjar men jag får inte glömma att allt hon upplever och lär sig på förskolan kommer jag få ta del av hemma. Min stora lilla tjej ❤️

    Men något säger mig att det kommer gå så bra för henne och att hon kommer tycka det är så kul. Under informationsmötet igår gick hon runt med något vinglig balans och upptäckte hennes allra första klassrum och var inte rädd att gå fram till de andra föräldrarna, sina 2 nya klasskompisar och även sin lärare. Det var som att hon kände på sig att här kommer det hända spännande och roliga saker. Att här finns det ingen anledning att vara rädd, blyg eller orolig. Här kommer du få det så kul! Idag kommer jag aktivt vara med under hela dagen för att skapa en trygg atmosfär och en trygg assocciation till förskolan, men imorgon ska jag försöka hålla mig i bakgrunden. Hur det kommer gå då Michelle gärna vill gå fram till en för att ta en i handen så att man kan följa med dit hon vill, men då får jag lära mig att lugnt men bestämt tala om för henne att hon får ge sig ut på äventyr själv. Eller nej, inte själv – hon kommer ju ha 14 roliga och lika lekglada klasskompisar att upptäcka världen med ❤️

  • Förskolestart: 20 april

    Vi har byggt upp en liten måleriyta åt Michelle idag så att hon för första gången ska få testa sin kreativa sida. Hon fick fyra burkar fingerfärg när hon fyllde 1 år som vi fortfarande inte har låtit henna kladda med. Men idag är det dags. Har redan valt ut en plats i vardagsrummet där hennes allra första, och kanske även hennes andra, konstverk ska placeras. Jag älskar att spara på minnesvärda saker, är nog lite av en hoarder när det kommer till sådant så det skulle inte förvåna mig om jag kommer tapetsera hela lägenheten med alla teckningar hon kommer ta med sig hem från förskolan och dekorera varenda hylla med olika figurer och konstverk hon kommer skapa!

    På tal om förskolan så är det dags för inskolning nästa vecka! Blir nästan liten tårögd när jag skriver detta för er då det känns tungt i hjärtat att Michelle redan ska påbörja nästa fas i livet. Förskolefasen och en fas där hon inte längre kommer vara med mig under hela dygnet. Men det här kommer bli så kul för henne, hon känns som ett praktexempel för hur ett förskolebarn ska vara – nyfiken, orädd, tar för sig och social. Hon kommer lära sig så mycket på förskolan, få utforska nya miljöer, situationer och få chans att utveckla den hon är och vill vara. Skapa nya kontakter och det viktigaste av allt – öva på sina sociala färdigheter med andra människor än familjen. Även fast det känns ont i hjärtat att inte vara med henne under dygnets alla timmar, så tror jag att hon behöver det för att känna sig självständig utanför mamma- och pappabubblan. Få stå på egna ben och . Herrejösses, det låter som att hon ska flytta hemifrån, blivit vuxen och man bara kommer ses 1 gång i kvartalet. Är det såhär det är att vara mamma och man inser att sitt barn bara blir äldre och äldre och formar sitt egna liv? Oj oj, och det här är bara förskolan. Haha, ser inte framemot hur blödig jag kommer bli och hur stark min seperationsångest kommer vara när hon blir äldre. Stanna tiden nu, tack!

  • Ingen mer amning

    Är det normalt att känna lite av en sorg efter att ha slutat amma? Det känns så tomt. Som att den lilla intima stund som bara jag och Michelle kunde dela med varandra, nu är borta. Ja, som ni har gissat så har vi slutat amma helt här hemma. Ingen mera nattamning. För lite mer än 1 månad sen (den 12 mars) tog vi beslutet att det är dags att sluta ge Michelle bröstet i hopp om att våra (mina hehe) nätter kanske blir bättre. Michelle vaknar inte farligt mycket och är inte heller så besvärlig att få att somna om. Men att vakna sisådär 4-10+ gånger per natt är riktigt störande.

    Men hörrni, det har gått så mycket bättre och enklare än vad vi någonsin trott! Michelle har knappt gnällt eller vaknat speciellt mycket under nätterna, snarare mindre än när vi ammade. Det är ju ett mirakel haha. Hörde ni; ett mirakel! När man pratar om att sluta amma på natten får man ofta höra att det kommer resultera i 3-4 kaosnätter. Att man ska låta partnern (om man har någon) ta nätterna så att bebisen inte känner mjölkdoften och att det är bäst att sova i ett annat rum. Trist att denna process ska framstå som kaotisk och jobbig. Tror det skrämmer mammor till att hålla kvar vid nattamningen för att slippa det kaoset. Nu kanske vi har haft väldigt mycket tur med detta så vi kanske är ett undantag, men för er som oroar er för att sluta amma på natten – det kan gå hur som helst, alla barn är olika! Vi tror att vår smärtfria övergång till att inte amma bero på att Michelle de senaste månaderna enbart smuttade på bröstet för närhet och trygghet, inte för att äta. Av den anledningen kanske det inte blev en så jobbig omställning för henne och att det inte gjorde något. Oavsett så har vi alla aldrig sovit så bra. Även fast jag fortfarande saknar amningen något så är det så skönt att få sova flera timmar i sträck. Så tacksamt hörrni, så tacksamt!

  • 12 månader

    Tänk att jag nu ska ge er den tolfte uppdateringen om Michelles utveckling. När man tänker tillbaka på månaderna som gått är det helt otroligt när man inser vilken resa och utveckling hon har gjort. Det sker så mycket under det första levnadsåret att man ibland glömmer bort hur det var där i början. ”Har hon verkligen varit sådär liten” och ”jag kan faktiskt inte förstå att hon inte alltid varit så som hon är idag”. Är glad över dessa uppdateringar så att jag i framtiden kan se tillbaka och fälla en tår av lycka när jag tänker på hur liten min lilla plutt en gång var.

    Men nu är du ett helt jordsnurr, Michelle. Så stor du har blivit och din ålder matchar verkligen allt du kan och har lärt dig. Din personlighet syns allt mer och du är en bestämd liten tjej. Oj så bestämd du är och oj så sur du blir när du inte får som du vill. Det är nu mamma måste stå på sig och vara tydlig med att säga nej. Men det är så svårt att inte ge dig allt du vill ha. Lilla plutt. Du är inte rädd för att ta för dig och din nyfikenhet fortsätter ta dig ut på äventyr i allt från skåp, lådor och spännande saker på lekplatsen. Du tar in omvärlden, pekar, pratar om det du ser och förstår det du ser. Frågar vi vart lampan är vet du vart du ska peka, även vart mammas näsa är eller vart dina skor är. Du är ständigt nyfiken på andra människor och är inte rädd för att gå fram och visa att ”här är du”! Det gör mig glad att se!

    Vi tror att du är vänsterhänt men samtidigt är vi inte helt säkra då du även använder din högerhand väldigt mycket. Antar att vi får se lite längre fram. När vi ändå talar om kroppen så är du på god väg att gå. Du nästan rusar fram när man håller dig i händerna och börjar även bli mer våghalsig när man bara håller i en hand. Du har till och med tagit några försiktiga, staplande steg helt på egen hand. Så det är inte långt kvar nu och man ser hur stolt du är när du märker vad du kan. Inte nog med det så lyckades du ta dig upp på soffan helt själv. Tänk att allt vårt tjat om hur du ska kravla upp har gett resultat. Nu ska du bara lära dig rumpan först när du ska ner från soffan. Du leker tittut genom att sätta händerna för ansiktet och du älskar att dansa. När jag sjunger ”Iggy vill dansa” från Babyloonz skiner du upp och vaggar och böjer på knäna upp och ner.

    Nu har vi slutat amma helt och det har tack och lov resulterat i de bästa nätterna någonsin. Du sover flera timmar innan ditt första uppvaknade och ibland vaknar du inte mer än 1-2 gånger under natten innan du gör morgon någon gång mellan kl 6-7. Du sover även stora delen av natten i din spjälsäng vilket jag tror bidrar till din goda nattsömn.

  • 1 år med dig

    Jag kan inte riktigt greppa att du nu är 12 månader gammal. I min hjärna är du fortfarande min lilla nyfödda plutt. Nyss hemkommen från BB. Det kommer du för alltid vara, även när du fyller 18 år. Till och med när du fyller 30 år. Det är något jag kan garantera att du kommer få höra många gånger i livet, ofta! När jag tänker tillbaka till den 21 mars 2020 så var det dagen livet vändes upp- och ner inom loppet av sekunder. Även fast detta var en dag vi väntat på i 9 månader så var det inte förens där och då som vi förstod vad som var på väg att hända. Att våra liv aldrig skulle bli sig likt. När klockan tickade in på 16:03 den lördagen så var det som att allt stod stilla och alla bekymmer, tankar, problem, oro (och smärta) var som bortblåst. Där och då var det bara du, jag och Alex som spelade roll. Du gjorde storslagen entré i en pose som superwoman med armen utsträckt framför dig och du har i 12 månader fortsatt på den banan och gör det med bravur.

    Jag kan inte med ord beskriva hur glad och lycklig jag är över att vara din mamma, Michelle. Sen du föddes har jag vågat ta klivet till att bli den bästa versionen av mig själv och fokusera på det som skapar glädje i livet. För mig själv, för Alex men även för dig, mitt lilla hjärta. Du har visat mig vad som är viktigt i livet, gett mig styrkan att våga gå efter det jag vill ha och att bli mer snäll mot mig själv. Jag kan nog skriva en hel roman över allt som blivit bättre sen du föddes, men denna text är för dig. Det är helt fantastiskt att se den utveckling du gör varje dag och se nyfikenheten i dina ögon. Du har gjort en helt otrolig resa sen du föddes, en utveckling och förändring i kropp och sinnet som jag inte trodde var möjlig förens vi fått följa dig från dag 1. Hur mycket kan ens ske under sitt första levnadsår? Två ord: Makalöst mycket! Du har gått från att ligga lugnt i famnen, sova, titta runt och äta på bröstet, till att snart gå helt själv, äta vanlig mat, prata konstant (bebisspråk då) och ta in och förstå omvärlden. När vi frågar ”var är lampan” så vet du direkt vart du ska peka, eller om vi ber dig hämta din nalle. Du inspirerar mig så mycket, Michelle, och får mig att våga hoppa. Du är min drivkraft, min motivation och jag ska lära dig allt jag kan. Det skriker äventyr om hela dig och livet tillsammans med dig kommer vara ett enda stort äventyr som vi inte kan vänta att ge oss ut på.

  • Planera ett 1-års kalas

    Glad måndag fina läsare och man får väl även passa på att välkomna marsmånad idag som fortsätter leverera ett härligt vårväder som vi blivit bortskämda med under senaste veckan. Tänk vad lite fågelkvitter, solsken och plusgrader gör för själen! Längtar så till våren, tunnare jackor, uteserveringar och bättre tider! Men idag är det måndag, 1 mars och en rolig månad väntar runt hörnet. Mars känns nämligen lite extra speciell i år. Michelle fyller 1 år ❤ Min lilla tjej blir snart så stor. 1 år, ett helt varv runt solen och det ska vi såklart fira med dunder och brak. Coronastyle! Vi har under några veckor pratat om hur vi ska fira hennes 1 års dag och kommit fram till att dela upp det under tre träffar med enbart familj och lekkompisar. För trots att hennes födelsedagskalas inte blir som vi drömt, hoppats och förväntat oss så vill vi ändå ge henne ett litet firande med allt vad det innebär. Ballonger, banderoll, kalasdekorationer, tårta och ett ”kalas” i liten skala. Man fyller trots allt bara 1 år en gång och just 1 år känns mer speciell än andra födelsedagar.

    Satt nu i helgen och skapade ett sött litet inbjudningskort som vi ska skicka digitalt till alla vi ska bjuda in och nu är det dags att bestämma hur tårtan ska se ut och smaka. Lutar åt klassiska smaker av vanilj, jordgubbar och grädde. Utseendet känns dock svårare att fatta ett beslut om. Vi velar mellan Babblarna eller lite mer prinsesstema. Eller kanske något helt annat. Känns dock lite skevt att vi ska dekorera den tårta som vi vuxna ska äta medan den pannkakstårta Michelle ska få kommer bli lite enklare…. Haha schyssta föräldrar man är 😅

  • 11 månader

    Nu måste tiden stanna. Kan inte förstå att du idag blir 11 månader och din 1 års dag endast är 1 månad bort. Varför går det så snabbt? Man tycker att man har tagit vara på tiden, njutit av varje stund men trots det känns tiden för 11 månader sen som en dröm. Men idag blir du 11 månader och du blir det med dunder och brak. Du är överallt just nu och det gäller att vara snabb för att hänga med i dina vardagliga bestyr. Varenda låda och skåp ska utforskas (vi har inte satt barnlås på alla skåp/lådor än – något som jag endast kan tycka är positivt då det måste vara helt magiskt att upptäcka, slita ut och slänga tillbaka det du hittar i lådorna/skåpen) och du rör dig snabbt mellan varje rum.

    Du älskar att stå upp och ställer dig upp vid varje tillfälle du får. Med stöd från oss men även av egen styrka. Din balans blir bara bättre för varje dag och för varje dag som går kan du stå helt själv under en längre tid. Det roligaste är att man vänder bort blicken i 1 sekund för att titta tillbaka igen för att se att du står och tittar på en. Står upp. Och sedan sjunker du försiktigt ner i en knöböj så att du får en så mjuk landning som möjligt. Du då mer och mer bemästrar balansen så älskar du att gå runt hållandes i våra händer eller med händerna i ett stadigt grepp i din nyfunna glädje – gåvagnen! Det är med bestämda steg du tar dig framåt och upptäcker varje rum i lägenheten. Från ditt rum, till köket, vardagsrummet, köket igen, sovrummet, vardagsrummet, hallen osv. Du går runt och runt och är bestämd i vart du ska. Du vågar dig på att ta några försiktiga och vingliga steg även när du bara håller i en hand. Tror det är bra träning för att öva upp balansen ytterligare tills du tar dina första, staplande steg helt själv. Men än är du inte där. Men ingen stress, gumman, det kommer. Är tacksam att du är en så social bebis som inte är blyg eller rädd för andra/nya människor. Du är något avvaktande till en början för att känna av och placera personen men därefter smyger charmtrollet, Michelle fram och du tar för dig.

    Du är bestämd. Oj så bestämd du är. Får du inte som du vill eller får du inte röra allt du vill börjar du skrika, gråta och visar det med hela kroppen. Tror dock att du testar din mamma väldigt mycket, för det beteendet verkar du inte visa så mycket till din pappa. Busunge. Ditt tålamod har inte heller blivit bättre utan du vill att saker ska ske nu och blir sur om det går för långsamt. Du älskar fortfarande mat, tycker om att äta själv och har börjat förstå sambandet med att skopa upp lite mat på en sked och själv stoppa in den i munnen. Det ögonblicket var magiskt. Första steget till att kunna äta själv med bestick. Just nu är tomater en stor favorit och du gillar mer att enbart äta pålägget på dina mackor än hela mackan tillsammans. Vi fortsätter med nattamningen här hemma och trots många kämpiga nätter senaste månaden så börjar det nu vända. Du har börjat sova i din säng igen och kan nu sova längre period innan du vaknar för närhet.

    Sist vi var på BVC i Tyresö såg din kurva fortsatt bra ut! Idag är du 77,2 cm lång och väger 10 kg. Stora lilla tjejen! Du är en pratkvarn och kommunicerar på ett så fantastiskt sätt med oss och allt runt omkring. Leker med dina leksaker, pratar om det du pekar på och det låter som att du nu säger ”där” när du pekar på något specifikt. Du tycker om att ge saker, visa vad du har och att erbjuda det du äter. Väldigt fint och kul att du inkluderar oss i det du upptäcker. Du har även lärt dig skaka på huvudet och tycker det är sååå kul att skaka på huvudet till allt man säger. Detta gör såklart våra samtal så himla roliga när du inte vill hålla med mamma eller pappa i något vi säger – Oavsett vad det är hehe.

  • 10 månader

    Hahahaha men vad faan, såg nu att Alex inte lade tillbaka pilen på sin rätta plats innan dessa bilder togs 😅 Ser nu att det ser ut som att Michelle ska vara 10 dagar på bilden och inte 10 månader 😂 Aja, får hoppas photoshop kan rätta till det 😂

    Idag blir du 10 månader och jag blir lika blown away när man märker hur mycket som har hänt sen sist. Blir så fascinerad över den utveckling en bebis gör under sitt första år och om man jämför dagen du blev 9 månader med nu så är det redan en massa nytt som hänt. Du förflyttar dig som att du inte gjort annat, kryper runt med bestämda steg och vill inte stanna på samma plats för länge. Kanske har du för rastlösa ben och bara vill ut på äventyr vilket är helt fantastiskt. Det är en egenskap som jag gärna ser växa sig större och mer intensiv. Men man märker att du vill ta det till nästa nivå och ställer dig upp mot möbler vid varje tillfälle du får. Du försöker även ställa dig upp med egen kraft, ställer dig på benen och försöker putta upp överkroppen. Du lyckas ställa dig några gånger men ramlar ner på rumpan kort därefter. Men du försöker igen. Och igen och igen. Bra gumman! Du älskar din gåstol du fick i julklapp av pappa och har tack vare den förstått hur du ska arbeta med benen för att ta steg. När du sitter i den springer du runt utan stopp och när man håller dig i händerna så kan du ta flera steg fram med stöd av oss. Snart händer det nog!

    Om vi tyckte att du pratade massor förut så är det inget jämfört med nu! Tidigare sa du mest mamamama men nu har ditt förråd av olika ljud fyllts ut med allt från papa, gaga, dada, rara, tata och mycket mer. Det gör att du formulera meningar när du konverserar och du snackar på som bara den. Du pratar om allt du ser, pekar och pratar om det du pekar på. Som att du vill rikta vår uppmärksamhet dit. Du pekar dit du vill att vi ska ta dig och det är så härligt att se att du vill berätta så mycket för oss. Du är så livlig, bestämd, äventyrslysten och interagerar med din omgivning på ett harmoniskt sätt. Du visar när du vill komma upp i famnen, rycker i byxbenet om du vill ha ens uppmärksamhet och du vet vad du vill ha. Dock kan du bli ledsen om man säger när du inte får göra något eller om man tar ifrån dig en leksak när det är läggdags eller för att det är något du inte får leka med.

    Du är lika matglad som alltid och just nu är ärtor, falukorv och clementiner dina absoluta favoriter. Än så länge ammar vi fortfarande på natten vilket känns tryggt, säkert för oss båda, då det är stund för bara oss två. Du älskar att ryckas med till musik, leka tittut är en stor favorit när du gömmer dig bakom kuddar och bakom gardiner och ditt gosedjur, Didi är en trogen följeslagare när du hittar på bus.

  • Pulkatur

    Nu har vintern och snön en helt annan innebörd och betydelse för en. Innan barn höll man sig inne, var arg på snön och slasket som långsamt fick en att tyna bort i väntan på varmare tider och man drog sig för att behöva gå ut. Men nu är det annorlunda. Med barn så är det inte ovanligt att man ger sig ut två gånger och verkligen tar vara på snön när den ändå är här. Vem vet när den försvinner för säsongen. Så idag likt tidigare dagar har vi gett oss ut på en pulkatur med en ganska så fortsatt likgiltig Michelle i pulkan haha. Det är inte många skratt hon bjuder på utan hon tittar mest frågande på en. ”Vad tusan sitter jag här för?” Haha. Sötnöten. Däremot så blev hon mer intresserad och fascinerad av snön vilket var kul att se. Trist att det inte var kramsnö så man kunde byggt en liten snögubbe tillsammans.

    Vad har ni hittat på idag?

  • Promenad i solen och hemlagad Onigiri

    Hur lycklig har man varit av att se solen idag? Otroligt lycklig, gick med ansiktet vänt mot solen under hela barnvagnspromenaden tidigare idag och den värmde så härligt. Det har varit en så vacker vinterdag! Älskar verkligen när det ligger en snötäcke på marken, när träden är vita, det är krispigt i luften, lite kyligt och himlen är klarblå så att solen lyser starkt. Det är dagar som dessa som gör att jag älskar vintern, så länge solen skiner så gör det inte så mycket att det är kallt.

    Vi är säkert inte ensamma om att våra dagar rullar på som på rutin men jag är ändå tacksam för den struktur som uppstår i och med det. Det behöver min förvirrade mammahjärna. Tiderna för sovstunder, matstunder, lekstunder och den dagliga promenaden är så inrutat i mitt system att det känns skönt när dagarna är som de ska, som de alltid varit haha. Då känns allt så mycket enklare. När det är dags för Michelles första sovstund runt 10-11 beroende på när hon vaknade på morgonen, så ger vi oss alltid ut på en långpromenad. Är skönt att få den gjord tidigt på dagen så man tar vara på dagsljuset. Ibland är vi ute i 2-3 timmar beroende på hur länge hon sover, det varierar mellan 45 minuter-2 timmar men idag fick vi nöja oss med lite mer än 30 minuter. Bättre än inget. Men alltså, hur svårt är det inte att köra barnvagn på oplogade vägar där isen och snön är ojämn? Blev ju ett bra träningspass bara av att få fram vagnen haha

    När vi kom hem så hade Alex förberett hemgjorda onigiris som är japanska risbollar med fyllning. Detta är en av våra favoriter att köpa från det japanska 7/eleven då det är så enkelt, så gott och mättande och det smakade nästan samma. Vi gjorde onigiri med lax och japansk majonnäs samt tonfisk och japansk majonnäs. MUMS! Tryckte i mig 2 stycken då det var så gott! Ser framför mig hur Michelle har med sig en onigiri som utflyktsmat sen när hon är iväg med förskolan/skolan. Hur gulligt!

  • Årets första lekträff

    Hej alla fina! Har ni haft en fin fredag? Tänk att jag hade koll på att det är fredag idag. Detni! Vi har i alla fall haft en härlig dag idag. Fylld med skratt, energi, prat och massor med lek. Vi hade årets första lekträff idag med Emelie och Meja och där kan man snacka mycket energi i små kroppar. Dem båda var överallt och man såg på dem att dem tyckte det var så kul att få leka tillsammans igen. Senast var på nyår så idag var det dags igen!

    Man märker verkligen vilken utveckling dem båda har gjort sen vår första lekträff tillsammans där under sensommaren. Då kunde Michelle inte sitta själv, krypa eller förflytta sig på andra sätt. Hon var även lite försiktig och lugn (vilket hon fortfarande är, en väldigt lugn bebis). Men nu är det en tuff tjej som kryper runt, tar för sig och kör sitt race med nyfikna ögon. Likaså med Meja som redan går och går efter det hon vill. Tuffa tjejer det här. Är så glad att Michelle har en tjejkompis som jag (hoppas) hon kommer hålla ihop med genom hela livet. Tänk när Michelle är 40 år och kan säga att hon har känt Meja sen hon var 5 månader. Så himla fint!