Hej vänner, hur mår ni?
Nu var det länge sen vi sist hördes och på ett sätt känns det konstigt att höras vid igen just vid denna tidpunkt, med tanke på allt som händer i världen. Men samtidigt så behöver jag min plattform för att ventilera lite. Prata med er. Dela mina tankar. För världen är helt upp- och ner just nu och det har påverkat mig mer än jag någonsin trott att det skulle göra. Gör mig mer illa berörd än något annat. Krig pågår ju hela tiden i världen. Men detta känns så himla nära och mer läskigt och riskabelt för oss.
Jag tror att jag påverkas så mycket då jag blivit mer känslosam och orolig sen jag blev mamma. När barn är involverade och drabbas av något blir jag mer illa berörd då jag alltid tänker på Michelle och om det hade varit hon som drabbats. Hur hade man hanterat det, hur hade man klarat av att fly och vara orolig för Michelle om ett krig skulle bryta ut här. Jag vill inte ens föreställa mig det, men jag kommer på mig själv att gång på gång tänka katastroftankar när jag ser något eller läser något om det. och känner hur det bränner bakom ögonen av alla känslor. Jag vill inte ens föreställa mig vad som cirkulerar i huvudet på alla dessa barnfamiljer, eller alla de människor, som just nu genomlider detta. Som flyr och gömmer sig, och alla de barn som bara vill leka och vara barn. Vi har precis, med nöd och näppe, tagit oss igenom en pandemi som begränsat vårt liv i 2 år med flera svårigheter (men som såklart fortfarande pågår). Och så kommer detta för det Ukrainska folket, men även världen. Faan alltså.
Blir så trött, ledsen och fylld med hopplöshet när man gång på gång inser hur hemsk världen är och hur hemska människor kan vara. Varför ska så mycket lidande och hemskheter fortfarande pågå. Det är år 2022, vi borde veta bättre och inse att det finns större problem och faror att rikta fokus mot än att kriga. Är så trött och ledsen just nu. Blir så utmattad av alla tankar och känslor. Tänker på Michelle och den värld hon ska växa upp i och hittills fått uppleva. Föds precis i början av en pandemi och nu finns det risk för ett tredje världskrig? Nu kanske jag överdriver, men ni kan säkert förstå oron och grunden till det. Tack och lov är hon fortfarande så liten att hon inte förstår eller märker det som sker, men det minskar inte min oro för det. Den kommer alltid finnas där.