Mina föräldrar har kommit på en så mysig idé nu inför julen att ta med Michelle till NK:s julskyltning varje år. Skapa en tradition där de kikar in årets julskyltning, går runt i stan och avslutar dagen med lite fika. Det tycker jag låter som en mysig stund för de. En tid för mormor, morfar och barnbarnet att skapa lite julstämning och få lite egentid tillsammans. I år var första året för denna tradition och jag fick äran att följa med. Inte mig emot då det var åratal sen som jag såg NK:s julskyltning. Kommer ihåg att de var så magiska och sagolika, och de är de fortfarande.
Michelle var något tveksam till hela spektaklet till en början och undrade säkert varför vi var så himla exalterade över att titta in i ett skyltfönster. Men efter att vi hade passerat och pekat på 2-3 skyltfönster så såg man nyfikenheten växa i hennes ögon. Därefter så sprang hon från fönster till fönster och pekade på allt hon såg. Det är alltid något speciellt med de första upplevelserna och det värmer mitt hjärta att veta att detta kommer vara deras grej varje år.
Efter några vänder längs med NK:s fasad så gick vi till Vetekatten på Kungsgatan för lite lunch och fika. Michelle ville gå hela vägen vilket resulterade i MIchelles första promenad inne i Stockholm city (att hon gick själv). Det tog en liten stund att komma fram, men väl på plats så köpte vi lite fika och lunch till Michelle. Dock så var hon lite trött (dags för sovstund) så hon var mest gnällig och klängig, men somnade snabbt i min famn för en liten powernap som gav henne energin och det glada humöret åter. Tänk att lite sömn kan göra susen för humöret, kanske det man själv behöver när man märker att man börjar bli trött på allt och alla haha 🙂
