Att fylla 30 år

Hej allihopa!

Tänk vad livet rusar på när livet bara händer. Timmar blir till dagar och dagar blir till veckor. Blir nästan lite chockad när jag tänker att november snart är slut och att jag, nu helt plötsligt, har fyllt 30 år. Känns märkligt, spännande och lite skönt på samma gång att ha passerat 30-strecket, trots att jag för bara någon vecka sedan fick ett litet meltdown som jag valt att kalla för lätt 30-års kris. 30. 30 år, det känns så vuxet med så mycket mer ansvar än när man befann sig inom 20-års spannet. Nu kan man ju inte längre skylla på att man är ung och dum. Skämtosidå, jag hoppas att min nya ålder – precis som tidigare år – kommer innebära nya insikter, tankar och förståelser för vem jag är och den jag vill vara, och att jag även med min nya, vuxna, ålder bara kör mitt race.

Det blev såklart lite firande i helgen, 30 är trots allt en ålder som ska firas! Så helgen spenderades med vänner och familj och god mat. Alex hade styrt upp en överraskningsmiddag under lördagen med familj och vänner samlade för att fira min födelsedag. Han är verkligen duktig på att hålla masken då jag inte hade någon som helst aning om detta. Dock fram tills att vi började cirkulera runt i Sickla och inte verkade åka till söder för den middag/restaurang han först sagt att han bokat bord på, så blev jag lite misstänksam hehe.

Vi åt middag på Solve i Sickla, jag åt en god kobe biff, drack en smarrig strawberry mojito och åt en väldig syrlig hallonpaj till efterrätt. Timmarna flög förbi av allt prat och skratt så när klockan började närma sig kl 21 var det dags att åka hemåt. Vi hade trots allt Michelle med oss och hon behövde komma i säng. Men tror ni inte att både jag och Alex somnade på soffan kort därefter? Livet som småbarnsföräldrar är inte lätt, speciellt inte när man inte kommer ut så ofta som man kanske velat 🙂 Under söndagen tog vi det mest lugn och hade mina föräldrar över för lite tårta. En fin helg som jag är tacksam för <3

Kommentera