Vi har byggt upp en liten måleriyta åt Michelle idag så att hon för första gången ska få testa sin kreativa sida. Hon fick fyra burkar fingerfärg när hon fyllde 1 år som vi fortfarande inte har låtit henna kladda med. Men idag är det dags. Har redan valt ut en plats i vardagsrummet där hennes allra första, och kanske även hennes andra, konstverk ska placeras. Jag älskar att spara på minnesvärda saker, är nog lite av en hoarder när det kommer till sådant så det skulle inte förvåna mig om jag kommer tapetsera hela lägenheten med alla teckningar hon kommer ta med sig hem från förskolan och dekorera varenda hylla med olika figurer och konstverk hon kommer skapa!
På tal om förskolan så är det dags för inskolning nästa vecka! Blir nästan liten tårögd när jag skriver detta för er då det känns tungt i hjärtat att Michelle redan ska påbörja nästa fas i livet. Förskolefasen och en fas där hon inte längre kommer vara med mig under hela dygnet. Men det här kommer bli så kul för henne, hon känns som ett praktexempel för hur ett förskolebarn ska vara – nyfiken, orädd, tar för sig och social. Hon kommer lära sig så mycket på förskolan, få utforska nya miljöer, situationer och få chans att utveckla den hon är och vill vara. Skapa nya kontakter och det viktigaste av allt – öva på sina sociala färdigheter med andra människor än familjen. Även fast det känns ont i hjärtat att inte vara med henne under dygnets alla timmar, så tror jag att hon behöver det för att känna sig självständig utanför mamma- och pappabubblan. Få stå på egna ben och . Herrejösses, det låter som att hon ska flytta hemifrån, blivit vuxen och man bara kommer ses 1 gång i kvartalet. Är det såhär det är att vara mamma och man inser att sitt barn bara blir äldre och äldre och formar sitt egna liv? Oj oj, och det här är bara förskolan. Haha, ser inte framemot hur blödig jag kommer bli och hur stark min seperationsångest kommer vara när hon blir äldre. Stanna tiden nu, tack!
