Nu har vintern och snön en helt annan innebörd och betydelse för en. Innan barn höll man sig inne, var arg på snön och slasket som långsamt fick en att tyna bort i väntan på varmare tider och man drog sig för att behöva gå ut. Men nu är det annorlunda. Med barn så är det inte ovanligt att man ger sig ut två gånger och verkligen tar vara på snön när den ändå är här. Vem vet när den försvinner för säsongen. Så idag likt tidigare dagar har vi gett oss ut på en pulkatur med en ganska så fortsatt likgiltig Michelle i pulkan haha. Det är inte många skratt hon bjuder på utan hon tittar mest frågande på en. ”Vad tusan sitter jag här för?” Haha. Sötnöten. Däremot så blev hon mer intresserad och fascinerad av snön vilket var kul att se. Trist att det inte var kramsnö så man kunde byggt en liten snögubbe tillsammans.