Nu är du hela 9 månader, Michelle. Tänk vad tiden går fort. Nu har du varit utanför magen lika länge som du bakades i min mage. Helt otroligt att tiden nu är likvärdig men det känns ändå som att dem 9 månaderna utanför magen har varit mer intensiva, magiska och passerat i raketfart jämfört med tiden i magen. Antar att det är utvecklingen som gör det. För wow vilken utveckling du har gjort under dessa månader och mycket har hänt under bara den senaste månaden.
Du har lärt dig krypa och det är så underbart att se i din nyfikenhet att världen är din att upptäcka. Du är ute på äventyr varje dag i lägenheten och det är så kul att se hur allt som kommer din väg ska upptäckas. Sladdar älskar du, till dina föräldrars oro, och det är inte ovanligt att man ser dig rycka i lampsladdar eller mammas datorsladd. Fast du är duktig på att lyssna när vi säger till. Aj aj och nej medan vi skakar på huvudet reagerar du på även fast du inte alltid lyssnar. Ibland ser man hur du försöker 1-2 gånger till innan du ger upp och ger dig iväg, men i många fall struntar du i vår tillsägelse och rycker på. Haha. Då flyttar vi bara på dig istället. Då du har bemästrat konsten att krypa så är du redan på gång att bemästra konsten att stå. Oj, oj vad du ställer dig upp mot allt du ser. Till en början så försökte du ställa dig på alla fyra när du kröp runt men nu använder du oss, möbler i lämplig höjd och annat för att trycka dig upp. Och det klarar du av med egen styrka. Stolt! Ibland ser man hur du försöker få in tekniken att ta ett steg eller två genom att demonstrativt lyfta på knäna för att kliva framåt eller på stället. Det är så häftigt att vara en del av denna resa, Michelle!
Du älskar fortfarande mat men har kommit in i en jag kan äta själv-fas där du i många fall inte vill bli matad med sked. Du är ju en stor tjej nu så då förstår man att du vill äta själv. Men det är bara bra, då tränar du ditt pincettgrepp och får träna på att äta bitar. Ärtor är en stor favorit och clementiner ska vi inte tala om. Du kryper fram till fruktskålen som står på soffbordet, ställer dig upp med stöd av bordet, tar en clementin eller två och börjar direkt tugga på dem. Med skalet på. Dina ögon lyser upp när jag ger dig bitar av en clementin. Du är precis som din mamma – älskar grönskar och frukt.
Du har fått dina första två tänder. Ja du läste rätt, två tänder är på väg att spricka upp på en och samma gång. Det är dem två tänderna på underkäken som nu sticker upp och det ser så sött ut. Vi är tacksamma att du inte verkar så besvärad av tandsprickningen och hoppas att de andra tänderna känns lika milda. Än så länge är du duktig på att inte naffsa på varken bröstvårtor eller fingrar, men under kvällsnattningen har du naffsat till 3 gånger på bröstvårtan. Inte så farligt. Snart är det dags att ta bort nattamningen så mamma ska passa på att njuta dem sista kvällarna!
Du är fortsatt nyfiken på allt och alla. Vi har märkt att du är lite av en problemlösare när du kommer med smarta lösningar till hinder du stöter på vägen. Du har inget tålamod och blir arg när du inte får som du vill. Då gnäller och skriker du lite men det går snabbt över när du försöker igen. Du är fortsatt lugn och glad och du babblar som att du har hur mycket som helst att berätta. Jag undrar vad det är som du säger, så nyfiken <3
