Hannas första möte, nyfiken på löv och träff med familjen

I förra veckan så hände tre roliga saker som känns extra värda att skriva om. Har märkt att jag är väldigt kass på att skriva ett inlägg när jag för en gång skull gör något så det ska jag bli bättre på med start idag. Så, i förra veckan kom äntligen Hanna förbi för att träffa Michelle för första gången och för oss att ses efter lite mer än 4 månader. Tiden går så snabbt! Vi tog först en promenad i området innan vi satte oss på Espresso House i Tyresö centrum och uppdaterade varandra om livet. Michelle ville som vanligt inte ligga i vagnen efter ett tag så hon fick komma upp i famnen och utforska världen när vi sedan gick hemåt igen. Blir alltid lika känslosam när jag ser en nära vän eller familjemedlem hålla i Michelle. De håller liksom i min dotter. Så fint och overkligt.

Är så glad att jag har lärt känna Linnea så att jag har en mamma med småbarn som jag kan prata med och ventilera tankar med. Är ju så mycket som snurrar runt i huvudet med en bebis och den nya mammarollen att det är skönt att höra ”så tänker jag också”. Vi försöker få till regelbundna barnvagnspromenader (varje vecka) och i förra veckan sågs vi för en promenad som var så mysig. Efter att vi hade skiljts åt så stannade vi till för att kolla på löven som blåste i vinden. Michelle har upptäckt att löv som fladdrar i vinden är väldigt fascinerade och stirrar nyfiket på träden innan hon sträcker sig för att greppa tag om ett löv. Sötnöten alltså. Så kul att se din nyfikenhet för omvärlden.

I torsdags i förra veckan så hade jag bjudit in oss själva till Hjalmar och Madde för att se deras nya radhus i Upplands Väsby samt låta Michelle träffa familjen. Mormor och morfar blev också bjudna så det var mysigt att Michelle fick träffa så många ur familjen. Dem är fortfarande läskiga så jag hoppas att varje möte är ett steg till en mer tryggare relation. Vi fick en husesyn – de bor verkligen så fint, luftigt och välplanerad planlösning – och jag bjöd på hembakade vaniljbullar. Min bror Hjalmar fick dessutom hålla i Michelle för första gången – det var även första gången som han höll i en bebis (att det var min dotter gjorde det nog mycket mer speciellt än om det hade varit någon annan bebis. Kan jag tänka mig haha). Det var en väldigt känslosam syn som fick mammahjärtat att smälta <3