Ingen föräldrargrupp

Inatt var ingen bra natt för mig. Michelle sov ganska bra trots värmen men jag kan inte säga detsamma om mig själv tyvärr. Vet inte vad som hände men mina känslor välde över när jag tänkte på min mammaledighet så att jag började gråta och grät mig själv till sömns. Misstolka inte, jag älskar att vara mamma och jag älskar Michelle mest av allt men något bröt ut inom mig. En ledsamhet över att den mammaledighet jag drömde om och såg fram emot – mammagrupper, luncha/fika med vänner och kollegor, vara ute och hitta på saker, mammaträning, lära mig vara ute offentligt med Michelle med mera – är som bortblåst på grund av corona. Det faktum att jag är så ensam i min mammaroll och helt utlämnande till mina tankar 24 timmar om dygnet gör mig nedstämd.

Det gör inte saken bättre att det inte blir någon föräldragrupp via BVC för mig. Under senaste besöket hos BVC så fick jag bekräftat att det inte blir någon föräldrargrupp för oss på grund av coronapandemin. Det gjorde mig riktigt ledsen, som att jag nu verkligen kommer vara ensam i min roll som mamma under hela min ledighet. Det här var något jag såg fram emot jättemycket som gravid, till och med innan jag blev gravid. Jag såg framför mig hur jag tillsammans med en barnvagnsmaffia med mammor med bebisar i samma ålder som Michelle umgicks under föräldraledigheten och delade tankar, känslor och vågade ställa känsliga frågor rörande föräldraskapet. Att vi blev vänner och våra barn blev vänner, vi går på varandras barnkalas och delar alla milstolpar ned varandra. Men nu blir det inte så.

Jag är ledsen för min skull samtidigt som jag blir ledsen för Michelles skull. En föräldragrupp är inte bara för mig att träffa andra mammor utan det är otroligt viktigt att Michelle tidigt lär sig att umgås och vara runt andra människor & barn och tidigt blir trygg i sociala sammanhang då jag själv inte är det. Har typ alltid någon form av ångest när det kommer till sociala tillställningar och vill inte att Michelle ska få det. Men nu, hur ska vi göra nu? På grund av corona är vi fast på Tyresö, jag kan inte åka iväg, jag känner inga här (har lärt känna en mamma via marsmammor2020 på facebook som jag är så glad för 🥰) och såg föräldragruppen som ett perfekt sätt att hitta nya bekantskaper på då alla bor i Tyresö. Men nej, det blir det inte och jag blev nedstämd av det. Känner mig faktiskt så ensam i min mammaroll och att inget av det jag sett fram emot med min mammaledighet blir av.

Det är som att jag inte har någonstans att vända mig för att ventilera mina känslor och tankar om hur det är att vara mamma. Jag kan alltid prata med Alex men då han inte är mamma kan han inte riktigt relatera när det kommer till tankar om exempelvis amning, hur kroppen mår efter en förlossning och andra tankar. Jag kan alltid prata med min mamma men hon var i samma sits för 24 år sen och kanske inte riktigt förstår hir det är att vara mamma i dagens samhälle. För mig att vara ensam, instängd inomhus med mina tankar i en helt ny roll är inte bra för mig men samtidigt kan jag inte heller göra något pga corona…. Tur att jag har Michelle och Alex, min älskade lilla familj som gör så att jag aldrig är ensam❤

Kommentera