Min förlossningsrädsla

Jag tror nog att alla förstagångsföderskor känner någon form av förlossningsrädsla. Såklart upplever vissa personer denna rädsla som mer extrem och påtaglig än vad den upplevs för andra men känslan finns nog alltid där. Kanske även hos dem som föder barn för andra, tredje eller fjärde gången. För min del så har min förlossningsrädsla alltid funnits där och tidigare varit så påtaglig att det var en stor anledning för mig att inte vilja skaffa barn. För oj vilken smärta man skulle uppleva då. 

För mig handlar nog inte min förlossningsrädsla om själva smärtan. Eller jo, det ska vi inte sticka under stolen med. Jag är rädd och nervös inför smärtan. Däremot tror jag att rädslan grundar sig att jag inte kan ha någon kontroll över varken smärtan, själva situationen vid en förlossning eller att jag inte kan förbereda mig på något sätt. För det är så jag funkar som person. Jag vill ha någon form av kontroll eller förståelse över den situation jag är på väg att ge mig in i. Det kan vara något så enkelt som att veta vad vi ska göra, vilka som kommer vara där och vad som ska ske under dagen/kvällen. Jag vill bara ha en liten aning om vad jag kan förvänta mig så att jag kan förbereda mig på rätt sätt. Förbereda mig mentalt för det jag ska göra. För min del känns det omöjligt att förbereda mig inför den kommande förlossningen då det är något helt nytt och då alla upplever en förlossning olika.

Jag förstår vad som väntar men jag kan samtidigt inte förstå vad det är som ska ske då det är en upplevelse och situation som är helt ny för mig. Oavsett vad andra mammor säger så är det något som jag personligen inte kan relatera till då detta är första gången för mig. Då jag inte heller har upplevt någon form av smärtsam smärta – har ingen jobbig mensvärk och har aldrig gjort mig illa mer än att typ skrapa upp mitt knä när man ramlade av cykeln när man var yngre – så bidrar det till en oro över vad jag snart ska uppleva. Hur ont kommer det göra, kommer jag klara av det? Jag har inget sätt att förbereda mig på annat än att intala mig själv att jag kommer klara det. För vare sig vad jag känner och tänker inför förlossningen så kommer den ske. Men jag kommer klara det och jag får säga till mig själv att i slutet av allt kämpande, all smärta och värk så får jag det finaste i hela världen – se min lilla tjej för allra första gången <3