Jag blir både upprörd, ledsen, arg och glad över #metoo kampanjen som svämmar över på kvinnors sociala kanaler. Det här är så otroligt viktigt att prata om för det är på riktigt tragiskt att det är 2017 och jag som kvinna fortfarande går med nyklarna i handen och springer från tåget hem. Allt för att jag inte längre är trygg. Allt bara för att jag föddes som kvinna.
Jag känner mig ändå väldigt lyckligt lottad som är en av de få kvinnorna som på något mirakulöst sätt inte har upplevt någon form av sexuella trakasserier eller sexuellt våld – det enda jag vet är att jag blev tafsad på rumpan under nyårsfirandet 2015/2016. Jag och älsklingen var påväg till vårt hotell efter att vi hade sett fyrverkerierna inne vid city och när vi passerar 3 killar vid ett övergångsställe så blir jag tafsad på. Alex såg rött och jag blev skakad, chockad. Detta är väldigt milt i jämförelse med vad alla mina medsystrar säkert har gått igenom men det gör inte erfarenheten mindre viktig. Alla våra röster behövs i det här, kvinnors erfarenheter och män som faktiskt lyssnar på oss och inser hur otroligt brett det här är, alla behövs för att bryta sönder detta macho-samhälle där män tror sig ha rätt till våra kroppar och skakar bort det som att ”det var väl inte så farligt med en smisk på rumpan” eller att det tydligen är kvinnors fel hela tiden för det är ju vi kvinnor som inte vet vart gränsen går (ironi). Usch!
Stå upp för varandra tjejer (och killar med!), var aldrig tyst och tillsammans så kan vi förhoppningsvis göra framtiden för våra döttrar mindre mörk så att dem slipper springa hem från tåget med nycklarna i handen som skydd för en man som inte vet vad respekt handlar om. #metoo!