Jag vet nog vad min frustration grundar sig på, vart skon klämmer och vad det egentligen är som aldrig tar mig framåt – min simpla, dumma, ständigt närvarande rädsla. Rädsla att misslyckas och att jag pga det f ramstår som dålig. Dum. Men jag kan för tusan inte låta en dum rädsla hindra mig från att i alla fall försöka förverkliga mina drömmar! Misslyckas jag så misslyckas jag, inget mer med det men då försökte jag i alla fall. Jag vågade hoppa! Så nu ska jag ta mig i kragen – jag har signat upp mig för en webbkurs i att starta eget, påbörjat uppbyggandet av en enkät för att se om det finns ett intresse för en hemsida inom event (väldigt simpelt förklarat, det blir som en samlingsplats för alla event – inget nytt men snarare ett utvecklat koncept 😛 ) och strukturerat upp en contentplan. Små steg med en stor innebörd och förhoppningsvis en början på något stort!
Nu jäklar. Jag vet att jag kanske säger ”nu jäklar, nu kör vi”, många gånger men ibland så behövs det, många sparkar i rumpan och många käftsmällar senare så kanske det fastnar och att man på något sätt lyckas sparka bort/slå bort rädslan och istället får fram sitt jävla anamma! Värst vad jag svär i detta inlägg haha men, ibland så behövs det med för att få fram de rätta känslorna 😀