Nej hörrni, nu vände det igen för mig – jag är så kluven till bloggen just nu, jag vill så mycket med den men samtidigt så känner jag inget sug alls längre när jag, trots allt mitt slit inte kommer fram någonstans. Jag vet, man ska kämpa, man ska aldrig ge upp och de som kämpar för det de vill, får alltid det i slutändan – det tror jag alltid. Men nu känns det som att jag springer på ett rullband. Jag kommer inte framåt och det tar på mig. Mycket. Jag är så trött på att ständigt se spiralen dala neråt och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Jag känner mig så uppgiven… som att jag faller längre bort, men att jag desperat håller mig kvar om det mot någon förmodan skulle vända. Kommer det göra det? När i så fall, när vänder det? Ibland är jag så trött på att vara envis och vilja så mycket, att klamra mig fast vid illusionen om hur det ”skulle” kunna bli om jag bara fortsätter liiiiiite till – but when is enough, enough?
Det här behövs idag kan jag säga er, idag får bli min cheat day – hur är er torsdagskväll? <3
