Efter 3 veckors uppehåll så orkar jag knappt gå en powerwalk i ett högt tempo i 1 timme, jag blir trött så snabbt och jag ville väldigt många gånger bara stänga av rullbandet och lägga mig ner på golvet, men jag kämpade på, inte ska man ge upp för då vet man inte hur långt man kan gå, hur fascinerade det är vad kroppen egentligen orkar och då ser man inte heller några resultat. Tänk på det, det är väldigt lätt att man ger upp när det blir tungt, jobbigt eller när det bli svårt motstånd, men det ni inte får glömma är att om ni säger ”nej det här går inte” och ger upp, så kommer ni aldrig få veta vad som faktiskt väntade på andra sidan av det jobbiga och tunga. Tänk om ni hade kämpat och gett er faan på att klara er igenom det, då hade ni stått där, starkare och klokare, och ni hade framförallt fått reda på vad som väntade därborta. Om kämpandet var värt det eller ej, tjaa det beror ju på vad man är ute efter, men ett sånt stort frågetecken vill man gärna klura ut, eller hur? 😉
