I Provrummets Spegel

Jag har tänkt mycket på det här med stil och mode. Vad innebär det att ha en stil och hur vet man att man har en? Jag har börjat få ett litet dilemma när det gäller kläder. Jag både älskar och hatar kläder på samma gång, jag vet att hatar är ett så starkt ord, så vi säger ogillar istället. Det låter inte lika starkt, för jag hatar egentligen inte kläder. Men när det kommer till kläder så älskar jag att se vilka konstverk det är, vilka snygga snitt och färger det finns, hur snyggt en blus faller på skyltdockan, eller hur snyggt en person stylar det till en chic outfit. Jag älskar att kolla på kläder och fantisera om hur snyggt det hade varit om man hade stylat det si och så, hur snyggt det hade varit på mitt ”fantasi utseende”. Men på samma gång så ogillar jag kläder när det kommer till att shoppa och klä mig själv i det jag ser. Jag har alltid varit mullig och känt mig extrem obekväm i min kropp, så därför har jag aldrig sett kläder som ett sätt att visa vem jag är eller en möjlighet att känna mig snygg. Jag har använt kläder till att dölja mig, och jag har aldrig känt att något jag tar på mig ser snyggt ut. Det enda jag har sett framför mig i provrummets spegeln är en tjock tjej som försöker klä sig i något för att verka trendig och snyggt, något jag aldrig var. Det har lett till att jag inte ser en glädje i kläder. Jag kan titta på kläder i timmar utan att hitta något som jag skulle kunna tänka mig köpa, för jag tycker inte mode är kul när jag vet att resultatet kommer bli som det alltid har varit. En mullig tjej som inte kan klä sig snyggt. Men jag har bilder i huvudet på hur jag skulle vilja gå klädd, jag har outfit idéer som jag vet att jag skulle se bra ut i, men ändå så säger jag nej efter varje plagg jag ser, för innerst inne så är jag fortfarande den osäkra tjejen i provrummet som vet att inget blir snyggt ändå. Jag vet hur jag vill ha mina kläder, allt det finns i mitt huvud hur jag vill ha designen, snitten och färger osv ska vara, kläder som jag aldrig hittar, men det tror jag är en ursäkt för att jag är rädd, rädd för att våga mer med kläder och rädd för att ta reda på om jag alltid har haft fel, att saker och ting faktiskt ser okej ut på mig. Kläder aldrig varit en glädje, men jag önskar att det vore det, men jag känner att jag aldrig kommer kunna klä mig så snyggt som jag vill och inte heller lika snyggt som alla andra tjejer…. det gör mig faktiskt lite ledsen…
bild

2 Comments

  1. tycker du är en jättefin tjej, har följt dig ett tag. Allt det där sitter i huvudet, så kallade hjärnspöken. Det är bara att köra! Kan andra, kan du.

    Kram

    • Hej

      Nej men vad gullig du är, tack så mycket, det värmer mycket att höra det ^^ Jo tyvärr så är det ju sina hjärnspöken som förstör sina tankar och sin syn på sig själv ibland, men det är bara att jobba med att få bort dom och alltid tänka att man är fin som man är och att man faktiskt kan 🙂
      En stor kram till dig ^^