Ibland när jag sitter på bussen eller tåget och känner mig lite halvt trött så brukar mina tankar flyga iväg till allt möjligt, ibland kan det vara tankar om universum och vår existens. I know, nu blir det lite deep stuff om människor och vår natur, men jag kan inte hjälpa att fundera på att vad hade hänt om Big Bang aldrig hade inträffat. Då hade vi aldrig funnits. Men det kan vi heller inte veta, för tänk om en helt annorlunda värld att uppstått av en effekt av att smällen aldrig skedde, att en annan form av en planet hade fått samma förutsättningar för att producera liv som vår planet har. Men tänk om inget liv hade funnits, tänk om vi inte hade funnits. Hela världen som vi så ivrigt vill utforska, alla människor vi vill träffa, all natur vi vill uppleva och alla känslor vi vill känna. Allt sånt hade inte funnit. Tänk vad tråkigt det hade varit, ett universum utan liv, som vi vet om det i alla fall. Jag tror helt klart det finns liv någonstans där ute i det svarta mörkret, för om vi finns, varför ska ingen annan göra det också? Det finns en planet, säkert flera stycken, i våra grangalaxer som har samma förutsättningar som oss att ha liv, men som kanske har utvecklats åt helt andra håll. Vem vet, det kanske är växtliknand varelser som lever på dom planeterna, som undrar precis samma sak som oss, ”finns det något intelligent liv därute?”. Det känns som att vi vet så mycket, men ändå så otroligt lite om rymden, universum och galaxer, och det är nog det som gör det hela så spännande. Om man känner sig nyfiken på något här på jorden så åker man bara dit och upptäcker det, men med rymden är det ju inte lika lätt. Man kan inte bara hoppa in i sin hemmasnickrade rymdraket och åka upp i rymden bara så där, utan där finns begränsningarna och det är det som gör rymden så fascinerande. Någonting som hade varit så otroligt häftigt är om man levde tillräckligt länge för att uppleva och vara en del av den allra första alien kontakten, det skulle vara stort och då hade livet känts komplett. Vem vill liksom inte se en alien i sitt liv? Kom igen, det måste ni väl vilja? 😀