Att köra biceps, rygg och sedan 100 stycken squats och sit-ups under mitt träningspass på min lunchrast var verklgien tufft och kändes i kroppen. Kanske inte själva övningarna för biceps och ryggen kändes tungt (jag körde så tungt jag kunde men det var ändå helt okej) men de resterande två övningarna, squats och sit-ups tog kål på mig, jag skakade och mådde så fruktansvärt illa efteråt. Jag trodde på riktigt att jag skulle spy så jag stannade till flera gånger, tog djupa andetag och gjorde mig redo att ställa mig vid en buske för att kräkas. Jag kände hur det satt i halsen och jag blev lite rädd då jag har en fobi mot att spy. Men så snart som jag fick lite mat i magen, vatten och tilfället till att bara sitta ner för att andas så började det kännas bättre. Nu känns inte illamåendet av längre, tur det, så jag klappar mig själv på axeln över att jag har avklarat mitt andra pass för veckan och även klarade av at göra 100 squats och sit-ups. Det är galet att jag orkar att göra så många, men med en envishet, starkt vilja att lyckas och en liten vilopaus vid varje tiotal (när jag har kommit till 30, 40, 50 osv) så klarar jag. Man klarar av mer än vad man tror, det gäller bara att kämpa och aldrig ge upp, för man anar inte hur nära målet man egentliegn är, så varför sluta?
