Mirror Mirror

Brukar ni vara som mig när ni ser ett fönster, en spegel eller en väldigt glansig yta att ni måste spegla er och studera er reflektion? Att varje möjlighet att se sin spegelbild får ens uppmärksamhet att hamna på sig själv, som en självupptagen ytlig människa. Jag tillhör den gruppen, jag är inte nödvändigtvis självupptagen men en ytlig människa är jag allt. Det kanske inte märks på mig då jag inte är så flickig och kunnig inom skönhet, smink och mode, utan jag är väldigt neutral, men även fast man kanske är neutral så vill man ändå visa sig från sin bästa sida och se bra ut.

Det är något med reflekterande ytor som verkligen tvångsmässigt får oss att vända våra huvuden och studera oss själva för att ta reda på o håret fortfarande ligger så där perfekt som det gjorde när man gick hemifrån eller om tröjan verkligen satt så snyggt som man trodde. Det är ett beteende som jag inte kan hjälpa att jag har, ser jag en reflekterande yta så måste jag titta för att se om jag ser okej ut. Jag är nog inte ensam om det här, för vart man än går så se man hur folk tar en snabb titt i ett fönster samtidigt som dom rättar till jackan och håret, innan dom fortsätter vidare. Jag undrar vad dom på andra sidan av fönstret tyckte om den korta rätta-till-håret showen dom fick ta del av genom att titta ut, dagens höjdpunkt kan jag tänka mig.

men vi är ytliga, vi vill se så bra ut som möjligt, både för oss själva men även för dom runt omkring oss. Vi vill att folk ska titta på en av de bra anledningarna – att man ser bra ut, så då vill vi alltid se till att vi gör det och ständigt kollar i speglar om håret fortfarande är perfekt. Det är ett beteende som alltid har funnits där och kommer alltid göra. Jag kan lova er att jag kommer kolla i någon form av spegel, glansig yta eller ett fönster minst 10 gånger innan jag kommer hem ikväll, för det är så jag fungerar och jag vill alltid se till att jag ser så okej ut som möjligt. Oh mirror, what would we do without you? 

image