När jag kollade igenom aftonbladets hemsida för att dels underhålla mig själv då det är så segt på jobbet just nu och sen så för att uppdatera mig själv om allt som händer i världen. Jag kollar nog igenom den sidan minst 20 gånger på jobbet och med risk för att låta hemsk så hoppas jag att något ska hänt i världen så att jag har något nytt att läsa om. Får detta mig att låta som en hemsk människa som vill att något hemskt ska hända i världen bara för att jag ska ha något att göra på jobbet?
Men i alla fall, när jag scrollade längre ner på sidan så såg jag att en artikel om att det tydligen är dags för älgjakt igen. Jag kunde tyvärr inte komma in på självaste artikeln då det är en PLUS artikel (det är sämst för de mest intressanta reportagen och artiklarna är PLUS) men av rubriken att dömma så handlar det helt enkelt om att det är dags att ta sig ut i skogen för att skjuta oskyldiga älgar för skojs skull. Och det är vidrigt.
Hur kan man tycka det är kul och ha det som ett helg/festligt nöje att döda ett oskyldigt djur, när det inte finns någon som helst anledning att döda det? Vem är det som har sagt att djuren är mindre värda än oss människor, dom har precis all rätt att leva i vår natur och leva tills dom dör en naturlig död, precis som vi förväntar oss den rättigheten. Och om någon kommer med argumentet att det inte får bli för många älgar, vargar, björnar, kor eller vilket djur man nu kan tänkas komma på, och att enda anledning till att få tillbaka balansen är att skjuta ihjäl ett visst antal och sen är allt bra. Okej, men om så är fallet så kan vi genomföra samma metod med oss människor då vi nu börjar bli för många för att resurserna på denna planet ska räcka till. Då kan vi ju gå ut i tidningar och på nyheterna att vi behöver skjuta ihjäl minst 5 miljoner oskyldiga människor för att balansen ska återställas, så kan alla se det som sitt festliga nöje att ha med sina närmsta vänner en lördagseftermiddag. Men ingen tänker så, för vi människor är ju mer värda och skapar ju självklart igen obalans i världen, för vi är ju inte för många, och vi är ju definitivt inte farliga, nej vem kan tro det.
