How I feel at the moment

Hej på er alla, är allt bra med er denna tisdagskväll?

Jag kom precis hem från jobbet och dagens träning så jag är lite trött faktiskt, och väldigt nere. Jag vet inte riktigt vad som hände, eller jo det vet jag, men det kom bara så plötsligt. Som att det har legat ett frö i magen på mig under en tid som tillslut blommade ut och fick mig att börja gråta. Det som hände är inget nytt för mig då jag känner såhär i princip hela tiden men det kom ändå som ett slag i magen som fick mig att få gråten i halsen. För det känns som att ingen ser det jag ser. Alla säger att jag har förändrats så mycket och har blivit så smal men jag ser fortfarande mig själv som den mulliga Emilia som jag alltid har varit, så inget har förändrats för då skulle jag inte stå i provrummet på Cubus och gråta över att kläderna inte passar och att det hela känns hopplöst. Inga kläder passar oavsett hur mycket folk säger att jag har förändrats, jag ser det inte och min kropp visar det inte. Allt känns bara så hopplöst. Jag har hamnat i den perioden många gånger där jag inte gillar mig själv alls, där jag bara vill gråta ut, och se ut som jag vill och att allt jobb jag gör för att ta mig dit faktiskt ska ge resultat. Jag tränar just nu 4 gånger i veckan men jag känner bara att jag har blivit större, så motivationen har börjat tyna bort. Jag som trodde att träning gjorde en smalare. Det hela känns så hopplöst och jag gillar inte det jag ser i spegeln just nu. 

Jag ska försöka ta till mig detta budskapet som Christina Aguilera sjunger om, det borde vi alla göra, så att många killar och tjejer slipper tänka dessa tankar.

We Are Beautiful