Read the Latest

  • Förskolestart: 20 april

    Vi har byggt upp en liten måleriyta åt Michelle idag så att hon för första gången ska få testa sin kreativa sida. Hon fick fyra burkar fingerfärg när hon fyllde 1 år som vi fortfarande inte har låtit henna kladda med. Men idag är det dags. Har redan valt ut en plats i vardagsrummet där hennes allra första, och kanske även hennes andra, konstverk ska placeras. Jag älskar att spara på minnesvärda saker, är nog lite av en hoarder när det kommer till sådant så det skulle inte förvåna mig om jag kommer tapetsera hela lägenheten med alla teckningar hon kommer ta med sig hem från förskolan och dekorera varenda hylla med olika figurer och konstverk hon kommer skapa!

    På tal om förskolan så är det dags för inskolning nästa vecka! Blir nästan liten tårögd när jag skriver detta för er då det känns tungt i hjärtat att Michelle redan ska påbörja nästa fas i livet. Förskolefasen och en fas där hon inte längre kommer vara med mig under hela dygnet. Men det här kommer bli så kul för henne, hon känns som ett praktexempel för hur ett förskolebarn ska vara – nyfiken, orädd, tar för sig och social. Hon kommer lära sig så mycket på förskolan, få utforska nya miljöer, situationer och få chans att utveckla den hon är och vill vara. Skapa nya kontakter och det viktigaste av allt – öva på sina sociala färdigheter med andra människor än familjen. Även fast det känns ont i hjärtat att inte vara med henne under dygnets alla timmar, så tror jag att hon behöver det för att känna sig självständig utanför mamma- och pappabubblan. Få stå på egna ben och . Herrejösses, det låter som att hon ska flytta hemifrån, blivit vuxen och man bara kommer ses 1 gång i kvartalet. Är det såhär det är att vara mamma och man inser att sitt barn bara blir äldre och äldre och formar sitt egna liv? Oj oj, och det här är bara förskolan. Haha, ser inte framemot hur blödig jag kommer bli och hur stark min seperationsångest kommer vara när hon blir äldre. Stanna tiden nu, tack!

  • Ingen mer amning

    Är det normalt att känna lite av en sorg efter att ha slutat amma? Det känns så tomt. Som att den lilla intima stund som bara jag och Michelle kunde dela med varandra, nu är borta. Ja, som ni har gissat så har vi slutat amma helt här hemma. Ingen mera nattamning. För lite mer än 1 månad sen (den 12 mars) tog vi beslutet att det är dags att sluta ge Michelle bröstet i hopp om att våra (mina hehe) nätter kanske blir bättre. Michelle vaknar inte farligt mycket och är inte heller så besvärlig att få att somna om. Men att vakna sisådär 4-10+ gånger per natt är riktigt störande.

    Men hörrni, det har gått så mycket bättre och enklare än vad vi någonsin trott! Michelle har knappt gnällt eller vaknat speciellt mycket under nätterna, snarare mindre än när vi ammade. Det är ju ett mirakel haha. Hörde ni; ett mirakel! När man pratar om att sluta amma på natten får man ofta höra att det kommer resultera i 3-4 kaosnätter. Att man ska låta partnern (om man har någon) ta nätterna så att bebisen inte känner mjölkdoften och att det är bäst att sova i ett annat rum. Trist att denna process ska framstå som kaotisk och jobbig. Tror det skrämmer mammor till att hålla kvar vid nattamningen för att slippa det kaoset. Nu kanske vi har haft väldigt mycket tur med detta så vi kanske är ett undantag, men för er som oroar er för att sluta amma på natten – det kan gå hur som helst, alla barn är olika! Vi tror att vår smärtfria övergång till att inte amma bero på att Michelle de senaste månaderna enbart smuttade på bröstet för närhet och trygghet, inte för att äta. Av den anledningen kanske det inte blev en så jobbig omställning för henne och att det inte gjorde något. Oavsett så har vi alla aldrig sovit så bra. Även fast jag fortfarande saknar amningen något så är det så skönt att få sova flera timmar i sträck. Så tacksamt hörrni, så tacksamt!

  • 12 månader

    Tänk att jag nu ska ge er den tolfte uppdateringen om Michelles utveckling. När man tänker tillbaka på månaderna som gått är det helt otroligt när man inser vilken resa och utveckling hon har gjort. Det sker så mycket under det första levnadsåret att man ibland glömmer bort hur det var där i början. ”Har hon verkligen varit sådär liten” och ”jag kan faktiskt inte förstå att hon inte alltid varit så som hon är idag”. Är glad över dessa uppdateringar så att jag i framtiden kan se tillbaka och fälla en tår av lycka när jag tänker på hur liten min lilla plutt en gång var.

    Men nu är du ett helt jordsnurr, Michelle. Så stor du har blivit och din ålder matchar verkligen allt du kan och har lärt dig. Din personlighet syns allt mer och du är en bestämd liten tjej. Oj så bestämd du är och oj så sur du blir när du inte får som du vill. Det är nu mamma måste stå på sig och vara tydlig med att säga nej. Men det är så svårt att inte ge dig allt du vill ha. Lilla plutt. Du är inte rädd för att ta för dig och din nyfikenhet fortsätter ta dig ut på äventyr i allt från skåp, lådor och spännande saker på lekplatsen. Du tar in omvärlden, pekar, pratar om det du ser och förstår det du ser. Frågar vi vart lampan är vet du vart du ska peka, även vart mammas näsa är eller vart dina skor är. Du är ständigt nyfiken på andra människor och är inte rädd för att gå fram och visa att ”här är du”! Det gör mig glad att se!

    Vi tror att du är vänsterhänt men samtidigt är vi inte helt säkra då du även använder din högerhand väldigt mycket. Antar att vi får se lite längre fram. När vi ändå talar om kroppen så är du på god väg att gå. Du nästan rusar fram när man håller dig i händerna och börjar även bli mer våghalsig när man bara håller i en hand. Du har till och med tagit några försiktiga, staplande steg helt på egen hand. Så det är inte långt kvar nu och man ser hur stolt du är när du märker vad du kan. Inte nog med det så lyckades du ta dig upp på soffan helt själv. Tänk att allt vårt tjat om hur du ska kravla upp har gett resultat. Nu ska du bara lära dig rumpan först när du ska ner från soffan. Du leker tittut genom att sätta händerna för ansiktet och du älskar att dansa. När jag sjunger ”Iggy vill dansa” från Babyloonz skiner du upp och vaggar och böjer på knäna upp och ner.

    Nu har vi slutat amma helt och det har tack och lov resulterat i de bästa nätterna någonsin. Du sover flera timmar innan ditt första uppvaknade och ibland vaknar du inte mer än 1-2 gånger under natten innan du gör morgon någon gång mellan kl 6-7. Du sover även stora delen av natten i din spjälsäng vilket jag tror bidrar till din goda nattsömn.

  • Tydliga funktioner

    När man sitter och punktar upp funktion efter funktion efter funktion inser man hur mycket småpill det är med en hemsidan för att allt ska gå ihop. Jösses, och varje funktion man kommer på väcker tankarna för andra funktioner man tidigare inte tänkt på. Ett funktion som löser ett problem leder till ett annat problem som måste lösas. Det är därför jag är så tacksam att jag valde att tvärnita och rikta om mitt fokus från att börja med layouten för hemsidan till att faktiskt fundera på vilka funktioner som ska göra hemsidan duglig. Det har dykt upp så många följdfrågor och ibland vissa krokben för vissa tankar och saker jag velat ha med. ”Om jag vill ha med denna funktion, då funkar inte den tidigare då det inte blir logiskt att göra på det sättet”. Är inte det fascinerade?

    Genom att skriva ner alla funktionerna så hittar man många missar, dåliga idéer och problem som kanske inte går att lösa. Eller som kanske inte är så viktiga att lösa just nu. Men det här är så kul! Min idé blir bara mer och mer självklart för allt jag vill ha med och inte nog med det – Jag tror till och med att grunden, själva idéen har förändrats. Temat är det samma, men själva syftet med hemsidan har förändrats! Det är tack vare min låååånga och något ostrukturerade skrivna lista på funktioner som gjort att jag sett ett större värde i vissa funktioner som väger tyngre än andra och skapar en större nytta för användaren.

    Det jag försöker göra nu är att sålla ut och skapa någon form av prioriteringslista. Vilka funktioner är absolut viktigast att ha med för att grunden ska bli så bra som möjligt. Vad kan man skippa så att man inte tar med onödigt överflöd. Samt vilka funktioner hjälper och ger värde till varandra och tvärt om. Hitta fallgropar och lös problemen!

  • 1 år med dig

    Jag kan inte riktigt greppa att du nu är 12 månader gammal. I min hjärna är du fortfarande min lilla nyfödda plutt. Nyss hemkommen från BB. Det kommer du för alltid vara, även när du fyller 18 år. Till och med när du fyller 30 år. Det är något jag kan garantera att du kommer få höra många gånger i livet, ofta! När jag tänker tillbaka till den 21 mars 2020 så var det dagen livet vändes upp- och ner inom loppet av sekunder. Även fast detta var en dag vi väntat på i 9 månader så var det inte förens där och då som vi förstod vad som var på väg att hända. Att våra liv aldrig skulle bli sig likt. När klockan tickade in på 16:03 den lördagen så var det som att allt stod stilla och alla bekymmer, tankar, problem, oro (och smärta) var som bortblåst. Där och då var det bara du, jag och Alex som spelade roll. Du gjorde storslagen entré i en pose som superwoman med armen utsträckt framför dig och du har i 12 månader fortsatt på den banan och gör det med bravur.

    Jag kan inte med ord beskriva hur glad och lycklig jag är över att vara din mamma, Michelle. Sen du föddes har jag vågat ta klivet till att bli den bästa versionen av mig själv och fokusera på det som skapar glädje i livet. För mig själv, för Alex men även för dig, mitt lilla hjärta. Du har visat mig vad som är viktigt i livet, gett mig styrkan att våga gå efter det jag vill ha och att bli mer snäll mot mig själv. Jag kan nog skriva en hel roman över allt som blivit bättre sen du föddes, men denna text är för dig. Det är helt fantastiskt att se den utveckling du gör varje dag och se nyfikenheten i dina ögon. Du har gjort en helt otrolig resa sen du föddes, en utveckling och förändring i kropp och sinnet som jag inte trodde var möjlig förens vi fått följa dig från dag 1. Hur mycket kan ens ske under sitt första levnadsår? Två ord: Makalöst mycket! Du har gått från att ligga lugnt i famnen, sova, titta runt och äta på bröstet, till att snart gå helt själv, äta vanlig mat, prata konstant (bebisspråk då) och ta in och förstå omvärlden. När vi frågar ”var är lampan” så vet du direkt vart du ska peka, eller om vi ber dig hämta din nalle. Du inspirerar mig så mycket, Michelle, och får mig att våga hoppa. Du är min drivkraft, min motivation och jag ska lära dig allt jag kan. Det skriker äventyr om hela dig och livet tillsammans med dig kommer vara ett enda stort äventyr som vi inte kan vänta att ge oss ut på.

Back to Top

Ad Blocker Detected!

Advertisements fund this website. Please disable your adblocking software or whitelist our website.
Thank You!